Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1866, sida 3

Sven Eriksson. (Insändt från fabriksorten uti Marks härad). Denna ort har, genom fabriksegaren Sven Erikssons på Rydboholm timade frånfälle, gjort en oersättlig förlust. Stamfader för bomullsindustriens införande uti våra bygder, var det dock icke ensamt derigenom som han förvärfvat ett aktadt namn och länge inom denna ort fortlefvande älskadt minne! Hans mångsidigt uti flera riktningar för dessa trakters väl verkande ande har lemnat spår efter sig, som ej af tiden skola utplånas! En person, som för 30 å 40 år sedan färdades de halsbrytande backiga vägarne, vester ut från Borås genom Marks härad, och då såg Wiskaå-dalen och de i densamma utelöpande dalgångarnes sluttningar öfversållade med större och mindre stenmassor eller beväxta med skog, enbuskar och ljung, återfinner nu ej mera samma landskap! Vägarne äro omlagda; backarne försvunna; de kringspridda stenblocken hafva blifvit använda till fabriksbyggnader vid detta vattendrags större fall, eller omhägna nu, som massiva stenmurar, grunddikade rationelt odlade åkeroch ängsfält; — med ett ord, dessa fordom ödsliga trakter framvisa nu ett jordbruk, täflande med de bördigaste provinsers inom landet. Äran och törtjensten af detta ortens framåtskridande tillhör i främsta rummet den bortgångne. De inkomster han, genom en vidsträckt, väl ordnad bomullsväfnads-fabrikation beredde sig, skrinlades ej; utom hundradetals personer, som sysselsattes vid de anlagda fabrikerna, bereddes dessutom, genom de på hans bekostnad utförda mångfaldiga odlingsföretag och väganläggningar, uppehälle och förtjenst åt massor af ortens fattigare befolkning. kästes någon gång hans uppmärksamhet på det mindre vinstgifvande af dylika arbeten, svarade han oftast: , Folket kan inte svälta ihjäl. Intet under således, att denne ädle, verksamme man är djupt saknad inom den ort, som sett honom födas — verka och dö! Mången tidens bölja seglar Uti evigheten in, Förrn härnäst sig himlen speglar, I en själ så skön som din. — Marbo.