Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1866, sida 2

Ett vagstycke ). Af GERSTACKER. — i (Öfversättning af Sigfrid Nyberg). Men fartygen passade åtminstone till besättningen, ty ehuru man till det yttre nyligen öfverstrukit dem med oljefärg, så kunde det likväl icke för en erfaren persons ögon dölja de gamla bristfälligheter, som icke läto sig öfverstrykas. Sjelfva stormasten var skarfvad, och seglen tycktes bestå af idel lappar; — de flesta tågen bestodo af sammanvriden, rå hud, och ur sjelfva däcket hade ålder och nötning redan uppryckt stora spånor, så att det icke längre kunde skrubbas ordentligt. Öfverhufvud såg hela fartyget ut som om en enda duktig sjö skulle kunna sänka det, medan det nedre rummet, i hvilket besättningen åt och sof, trotsade all beskrifning. Visserligen hade styrmannen försökt att åstadkomma ordning eller åtminstone renlighet ombord, men förgäfves. Hela besättningen uppträdde emot honom, och emedan kaptenen ej understödde honom det minsta i hans bemödanden, ja, tillochmed tillät sin kajutvakt att hålla kajutan i ett dylikt snuskigt tillstånd, så lät han det slutligen passera; — hvarföre skulle ) Se H.-T. N:o 123, Ä i