nog hafva vi kämpat för äran af toma titlar. (Har afseende på föregående utryck om olika nationaliteter, fidernesland, raceskiljaktigheter, m. m.). Bort med dem! Må vi slutligen och en gång för alla, shelt enkelt säga att vi alla äro menniskor. Då vi endast vilja antaga förnuftet som vår edare, så hafva vi endast att erkänna ett fidernesland — menskligheten. Den som ill vara fri, den son vill vandra med oss på revolutionens väg, den är vår landsman; och de, som tillbakasätta rättvisan, de, som vilja för alltid hålla folken i tyranni, okunnighet elände, äro våra enda fiender. Bröder från Tyskland och Italien! Mot dessa fiender måste vi föra krig, ett oförsonligt krig, utan nåd och förbarmande. Till detta krig uppfordra vi er alla. Detta är vår heliga uppgift, det nittonde århundradets uppgift. Alltså förenade och framåt! Ty detta krig skall blifva det enda, som gjort sig väl förtjent af menskligheten, och det skall blifva det sista af alla krig. Efter detta skall förtrycket vara tillintetgjordt, fördomen försvunnen och den sociala rättvisan en verklighet. Huru skall man sedan ens kunna fatta, att folken någonsin velat tänka på att förstöra hvarandra? Deras tydliga intressen ligga icke i dessa afskyvärda strider, utan i freden, endrägten och broderligheten. Paris den 15 Maj 1866.— Underskrifter.