Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1866, sida 2

utsände parlamentären steg just ombord och afgaf sin rapport. — Och har ni hört om en sennor Jose Ramos bor här i Tomaco? afbröt honom kommissarien, innan han fullkomligt aflagt sin rapport. — Senmnor, sade officeren — jag hade annat att göra i land än att efterfråga enskilda personer. Tidpunkten var just icke serdeles passande dertill. — Men ni har väl åtminstone medfört någon derifrån, som kan lemna oss närmare underrättelser! utropade kommissarien, i det han gaf den unge mannen en giftig blick. — Vi voro glada att vi kunde komma derifrån, svarade officeren, — ty sinnesstämningen tycktes vara ganska upprörd. Föröfrigt hafva de uppkastat skansar der borta i sanden och sannolikt äfven bestyckat dem med kanoner, ehuru jag ej tydligt kunde urskilja det der jag befann mig. — Hvad kunna de hafva för kanoner här! sade kaptenen föraktligt. — Våra tjugopundare skola säga dem helt annat. Hur är det med floden, sennor Culpepper? — Börjar stiga, sennor, ljöd svaret, — men inom tre timmar kunna vi ej tänka på att lätta ankar, ty om vi här fastna i sanden, och de verkligen hafva en kanon i land, så kunna de göra med oss hvad de vilja. Kaptenen svarade ingenting, utan lät bemanna sin båt och rodde bort till galioten, medan kommissarien gick at och an på däck, bet på naglarne och ofta tog kikaren för att se hvad som föregick i land. Emellertid gick styrmannen åter fram öfver däck, för att bringa allt i ordning om det verkligen skulle komma till en