Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1866, sida 3

Liverpool. omsättningen i bomull var 15,000 balar. Middl. Upland 2, d. högre. Riksdagsmeddelande. Riksdagsmannen herr J. Rundbäck har begärt plats för nedanstående: Sedan; med föranladande af rrikets ständers vid 1810 och 1841 årens riksdag hos Kongl. Maj:t anmälda önskan om införande vid båtsmanshållet af ett för äl det allmänna som de rustningsoch roteringsskyldige mera fördelaktigt och äfven i öfrigt lämpligare beklädnadssätt, än det hittills följda, denna angelägenhet efter föregången utredning af dermed gemenskap egande förhållanden samt rustoch rotehållarnes hörande, blifvit, i öfverensstämmelse med flertalets bland dessa äsigter. genom kongl. förordn. d. 22 Dec. 1548 sålunda ordnad, att, på deri stadgade vilkor, anskaffningen och underhållet af båtsmännens beklädnad, med undantag af deras kappsäckar och s. k. småpersedlar, eller skjortor, strumpor och skor, öfvertagits af kronan, samt detta beklädnadssätt derefter småningom vunnit det erkännande hos de rustningsoch roteringsskyldige, att numera af hela båtsmanshållet återstå endast några få nummer, som icke derpå ingått; så framställde underteck nad uti en vid sistl. riksdag väckt motion, det rikets ständer måtte för sin del besluta och göra framställning derom, att äfven rustoch rotehållarne vid båtsmanshållet kunde på enahanda grunder, som uti ofvanberörda nåd. förordning angående båtsmansbeklädnaden finnes antagna, befrias från skyldigheten att anskaffa och underhålla kappäcken och de s. k. småpersedlarne. Detta förslag, som vann ständernas bifall, föranledde till en underdånig skrifvelse i ämnet, hvari ständerna anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtärder för denna frågas utredning. I följd häraf, uppdrog Kongl. Maj:t åt en komitå att utreda hithörande förhållanden, och tillstyrkte denna komitt den ifrågasatta förändringen, enligt följande hufvudgrunder, nemligen: att rustoch rotehållare vid båtsmanshållet frikallas från skyldigheten att till sina båtsmän utlemna de s. k. småpersedlarne och kappsäcken. emot erläggande, indelningen årligen samt roteringen vid hvarje uppfordring, af en kontant ersättning, i fredstid svarande emot 4 af kostnaden, efter medium af nästföregående 10 års markegång i hvarje län, men i krigstid full ersättning efter markegång, på samma sätt beräknad; att på rustoch rotehållare sjelfva må bero, om de vilja med Kongl. Maj:t och kronan på dessa vilkor ingå kontrakt; att de kontrakt, som härom ingås, gälle så länge erforderligt anslag af rikets ständer anvisas; att båtsmännen hädanefter erhålla kappsäck och småpersedlar af kronan; och att för anordningen häraf och till bestridande af kronans andel i kostnaderna ett årligt statsanslag af 50,000 rdr anses behöfligt. Jemte tillkännagifvande att detta komiteens förslag, såsom fördelaktigt för såväl staten som de rustningsoch roteringsskyldige samt båtsmännen, af Kongl. Maj:t till hufvudsaklig del gillades, täcktes Kongl. Maj:t, i förening med förslagets öfverlemnande, meddela ständerna Sitt nådiga bifall till den gjorda framställningen, hvarefter rikets ständer vid innev. riksdag såsom ett förslagsanslag å femte hufvudtiteln det äskade anslaget till ifrågavarande ändamål med 50,000 rdr beviljat. Då jag tror mig veta att fördelen af detta arrangement af rustoch rotehållare vid båtsmanshållet erkännes, har jag ansett mig böra på detta vis härpå fasta deras uppmärksamhet i och för den blifvande uppörelsen. Af förekommen anledning torde jag ock i sammanhang med förestående böra redogöra för utgången af frågan rörande en broanläggning emellan Hisingen och Göteborg öfver Göta elf. Till en början torde då få anmärkas, att vid sistl. riksdag framställdes, som kändt är, denna fråga för första gången af undertecknad motionsvis hos ständerna. Öfver det framställda förslaget yttrade sig dåvarande statsutskott sålunda: att ehuru de omständigheter, motionären anfört för vinnande af bifall till sin framställning, syntes antyda, att ifrågavarande broanläggning skulle, synnerligast för innevånare å ön Hisingen, medfora högst betydande fördelar, samt denna broanläggning äfven i andra hänseenden sannolikt skulle blifva af icke obetydligt gagn, funne likväl utskottet, att innan något statsbidrag till ett så beskaffadt arbetes utförande kunde beviljas, borde vederbörande statsmyndigheter och auktoriteter i frågan höras, och som detta ej skett, eller före och under riksdagen kunnat ske, kunde utskottet icke annat än att, i frågans dåvarande skick, afstyrka det begärda statsbidraget, som ock af ständerna godkändes. För att åstadkomma den äskade och nödiga utredningen, hvarpå frågans goda och slutliga utång berodde, föranstaltade undertecknad redan i början af år 1864 om ett sammanträde med de för broanläggningen mest intresserade kommunerna. På detta sammanträde uttalades enhälligt den gt, att broanläggningen vore nödig. nyttig och oumbärlig, och uppdrogs åt vissa der utsedde kommitterade att än närmare utreda frågan och vidtaga alla på dem beroende åtgärder, som kunde påskynda företagets framgång. I foljd af detta uppdrag, utarbetade kommitterade ett utförligt betänkande i frågan, hvaruti de, försåvidt af dem berodde, ådagalade den ifrågasatta kommunikationsforbindelsens stora vigt. Detta betänkande med öfrige frågan rörande handlingar öfverlemnades i September nämnde år till konungens befallningshafvande, dit ett ännu sednare betänkande, innefattande förslag om lämpligaste för anskaffandet af medel till företaget, jem 8. Sedan konungens befallningshafvande erhållit handlingarne. remitterades de genast till Göteborgs erhålla deras utlåtande, hvilket ock, efter det drätselkammaren och handelsföreningen blifvit i an hörde, ändtligen i Oktober 1565 afga efter handlingarne till konungens befallningshafvande återställdes, som nu i sin ordni fversände dem till styrelsen öfver seglationen på Venern. Huruvida handlingarne derifrån återkommit är undertecknad obekant: nellertid och som jag hyste förhoppnir den utredningen möjligen i tid medhinnas, återupptog jag frågan vid innevarande riksdags början; men då, som visadt är, beh handlingar ej kunde af mig företes när till ny behandling förekom, blef den naturliga den, då samma hinder vid denna som vid sistl.riksdag qvarstod, att frågan skulle få samma utgång nu som sist. Härtill kom ock, att sedan Stadsfullmäktige ej ansett sig kunna biträda ett första af kommitterade framstäldt förslag, angående sättet för medels anskaffande till företaget, så måste ett andra alternativt förslag upptagas, som afsåg att medelst aktieteckning och bildande af ett bolag, i förening med tillhjelp af statsbidrag, erhålla medel till arbetets utförande; men ehuru denna aktieteckning så fort ske kunde sattes i verket och med stor framgång fortgått, har den ännu icke hunnit afslut Af förestående fram att orsaken hvarför broförslaget ej hitintills vid riksdagen vunnit framgång berott på formela hinder, hvilka icke med bästa vilja hunnit undanrodjas. Emellertid, då alla auktoriteter, som hitintill öfver förslaget, vitsordat dess n0dvändi rättvisa åt krafvet på en bro, K igenom vunnit i framgång och styrka, och då bvad mnu fer en lycklig lösning återstår att göra är i god utvec su torde man trvagt kunna an