Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1866, sida 2

lenna stund ej blott Preussens och Österrikes, utan äfven Rysslands officiösa tidningar högligen misstrogna, och det är egentligen endast den ministeriella franska pressen, som behandlar saken med ett visst allvar och framlägger bestämda förslag till de enskilda frågornas lösning. Den officiösa , Correspondence russe af d. 26 Maj yttrar sig på följande sätt: .Rustningarne hafva vunnit en förfärande utsträckning, lidelserna äro i högsta grad upphetsade, och finanserna i Österrike, Preussen, Italien och flera tyska förbundsstater förete en betänklig underbalans, som skall betäckas och rättsärdigas. När vi fördenskull kasta en allvarlig blick på ställningen i Tyskland och Italien, är det oss en omöjlighet att upptäcka de aldra minsta utsigter till en lycklig utgång af öfverläggningarne i Paris. Statsmännen skola der nödgas att närmare ingå på de enskilda frågorna, men de slesvigholstemska angelägenheterna, förbundsreformen och venetianska saken äro lika stormdigra. I de två första frågorna har Preussen gått för långt för att kunna frivilligt draga sig tillbaka, utan att åtminstone lida ett moraliskt nederlag, och ganska tvifvelaktigt är, om det kan finna sig deri. Hvad Venetien angår, kan väl Österrike icke finna sig i dess afträdande utan en gebitsersättning, och det låter icke tänka sig, att Preussen skulle gifva det Schlesien, den preussiska krigsärans vagga. Vi anse det ej heller möjligt, att man kan hämma intelligenta befolkningars sträfvanden, när dessa satts i gång mot ett bestämdt mål: kriget. Petitioner från slesvigholsteinska för eningar uppmana österrikiska ståthällarskapet att genast inkalla holsteinska förbundskontingenten. Bismarcks organ, Norddeutsche Zeitung, förordar ifrigt inkallandet af ett tyskt folkparlament såsom säkraste medlet att betrygga freden. ITALIEN. Alla berättelser, som komma från Itaien, tala om den italienska armåens utmärkta hållning. Man tillräknar Lamarnora största förtjensten härför. Konungen skulle den 31:ste Maj inträffa i armåens hufvudqvarter, der Garibaldi, som dag eller i morgon, skulle af honom motagas med stor högtidlighet. Enligt sednaste underrättelser, lärer verkligen Garihaldi hafva lemnat Caprera den 23 Maj. Hans barn: Menotti, Ricciotti och Tercsita nträffade i Nizza den 24 Maj för att besöka sin döende onkel. Menotti återvände lagen derpå till Florens. En rörande scen omtalas från Bologna, mellan grefvinnan Magnai och Garibaldi, då den förstnämnla lemnade honom tre af sina