Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1866, sida 3

Blandade ämnen. Berättelse om en rapphöna. I Svenska j garforbundets nya tidskrifts sist utkomna häfte läses följande: ,,Utdrag ur ett bref, undertecknadt Que Hvad jag nu vill berätta är hvarken en jäs historia eller en skepparlögn, utan en sann händelse, hvars enskildheter äro mig fullkomligt bekanta. . En morgon för omkring sex veckor sedan råkade: jag på min vanliga promenad en af mina närmare bekanta, såsom jag, en medlem af Svenska jä förbundet. Vi gjorde sällskap samt kommo, efter en stund, att stilla vår vandring öfver södra delen af Carl den 13:des torg. Då vi kommo midtför det under byggnad varande Expositionspalatset, stannade vi båda på en gång dervid att en fågel med låg flygt skymtade framför våra ögon. Var det en orrhöna eller rapphöna? Lika litet troligt bådadera. Kanske var det en sparf eller en synvilla! Den försvann snabbt såsom en blixt nedåt strömmen och var borta innan vi rätt fingo ögonen på det oväntade föremålet. Snart tänkte vi ej vidare på händelsen, och du skulle icke hafva haft besväret genomögna dessa rader, om icke din korrespondent vid hemkomsten, ungefär en fjerdedelstimme senare, mötts af sina barn, hvilka i den högsta förtjusning kommo springande emot honom alla i kapp utropande, att de fått en stor underlig fågel i buren, och att H . . ., en af husets tjenare, nyss fångat den. Jag gjorde, som du väl kan tro, stora ögon och skyndade att taga reda på huru det verkligen förhöll sig. Ganska rigtigt, man visade mig en fullväxt rapphöna, som flaxade i den trånga kanariefagelsburen. ö Se här, huru allt tillgått! Troligen förföljd af en hök hade den stackars rapphönan sökt skydd i Humlegården, derefter törända i Berzelii park och sist bland träden i norra ändan af Carl den 13:des torg. Ytterligare skrämd af menniskohvimlet i staden, flög hon derefter vidare nedåt — det var då vi sågo en skymt af henne — tog vägen snedt öfver strömmen och slog ned i den så kallade Strömparterren. Men blott få ögonblick fick hon hvila innan hon ånyo lyfte vingarne till flygt. För rädd att flyga öfver Norrbro, sågs hon nu taga vägen under ett af hvalfven, blef alltmera förvillad och bländad samt styrde sin kosa så illa, att hon med full fart .törnade mot väggen å det Bondeska palatset och föll bedöfvad ned på trottoiren. En förbigående vandrare ville just taga upp det oförväntade bytet,