Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1866, sida 3

Vären. Bore har flytt sin kos, Fager står vårens ros, Som i sitt lilla frö, Djupt under nordens snö, Länge fått drömma om Lif, som med vårsoln kom. Jorden har klädning bytt; Hela naturn på nytt Andas blott lif och fröjd: Hvem är ej glad och nöjd Att få i fulla drag Njuta af vårens dag? Jublande fåglar små Glädtiga drillar slå, Hoppa från gren till gren, Glänsa i solens sken; Högt i det klara blå Lärkornas vägar gå. Uti den gröna sal Höres en näktergal; Der för bevingad brud Klinga de skära ljud. O, hvad dess hymn är skön, Ljuf som en morgonbön! Tufvan är grön och mjuk, Klädd med en blomsterduk. Fjärilen fladdrar dit; Rosen får då visit. Biet har der sin fest, Plundrar hvad som är bäst. Himlen är hög och blå, Guldkantad skyn derpå. Solen i öster ler, Herrlig sin bild hon ser Uti den klara vik, Ar ifrån år sig lik. Välkommen vår igen! Vet, du är allas vän. Mottag min serenad, Enkel är hvarje rad. Välkommen, glada gäst Hit med din blomsterfest! M—a.