Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1866, sida 1

— Ber om ursäkt, sennor, inföll härvid postmästaren. — Regeringen i Panama är cke störtad, åtminstone kan ni ej veta något derom, ty den engelska ångbåten, som kom direkte från Panama, har lemnat Buenaventura först efter er och medfört depescher till oss från vår regering. — Sennor, svarade officeren kallt, — regeringen i Panama är störtad i hela landet och innesluten i Panama, ni kan således icke längre kalla henne regering. Men jag är inte här tör att inlåta mig i en ordstrid med er. Min uppmaning till er angår blott om ni vill underkasta er den rättmätiga styrelsen, hvarom icke skola v med våra skepp tvinga er till lydnad, och följderna få ni tillskrifva er sjelfva. Jag anhåller om ert svar. — Ja, det skall ni få, utropade den ifrige postmästaren, innan alkalden sjelf hann taga till ordet. — Kommer ni endast så nära att vi kunna nå er med våra kanoner, så skola vi svara er så att det susar kring edra öron! — Är detta ert sista ord? frågade officeren dystert. Alkalden ville svara något, men de närstående, hvilka blifvit uppeldade genom postmästarens käcka tal, utbröto i ett dundrande hurrah, och karlarne i båten fattade förskräckta sina åror, emedan de ej kände sig säkra att de öfvermodiga männen kunde öfverfalla dem; Hvad visste de om folkrätt eller parlamentärflagga! Officeren torde fruktat något dylikt, ty han drog sig tillbaka tätt intill vattnet och såg sig om efter sitt folk. Derigenom vunno innevånarne i Tomaco nytt mod. Alkalden ville säga något, men han kunde ej få ordet. — Ater skallade nya hurrarop,