Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1866, sida 2

och endast afsåg att nedrifra skrankor, hvilka ej äga den ringaste förnuftiga grund, synnerligen som det är fråga om nära beslägtade grannfolk med största möjliga likhet i kultur och seder, kunde dock ej finna nåd för de begge privilegierade ståndens ögon, vare sig nu, att de befarade, att de danska medici, djurläkare, apotekare m. fl., som skulle komma att infinna sig i Sverge, om de ifrågavarande rättigheterna medgåfves, skulle utöfva ett skadligt inflytande på den rena svenskheten i vårt land, att de skulle danisera sina patienter och kunder eller väcka hos dem samhällsvådliga skandinaviska ider, eller vare sig, att de fruktade att genom de främmande konkurrenterna de inhemska utöfvarna af de ifrågavarande yrkena skulle komma att beröfvas deras bergning. Hvad den sistnämnda omständigheten angår, så vill det dock synas som skulle den reprocitet, hvilken förutsattes såsom ett nödvändigt vilkor för medgifvandet af de ifrågavarande rättigheterna, kunna lugna alla farhågor i detta hänseende, ifall det verkligen varit ömhet för de ofvannämda kategoriernas intressen, som stämt adeln och presteståndet emot förslaget. Vare härmed hurusomhelst, har den antiskandinaviska åsigten, hvilken vill inrymma de åsyftade rättigheterna endast åt norrmän, men ej åt danskar, segrat i förstärkt ekonomiutskott, ehuru med ganska knapp pluralitet. Man kan dock med full visshet antaga, att segern ej skall blifva varaktig, då detta är den sista riksdag, der dylika trångbröstade meningar hafva slutna falanger att stödja sig på När våra folkvalda kamrar sammanträdt skola helt visst nya och ännu mer ge nomgripande och betydelsefulla förslag afseende att befrämja de skandinaviskt folkens närmande till hvarandra, kommö att framställas, och de skola omfattas mec sympati af denna Sverges nya representa tion, om ej alla tecken bedraga.