Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1866, sida 2

nne i kyrkan eller betraktat den spruckna pelaen, så att ingen kunde upplysa, om han verkligen fvetat sprickan I Sedan förhöret med arbetarne slutat vid syraiden, fingo dessa afträda, hvarefter pastor A. Bernard lemnade de upplysningar, han, såsom boende samma gård der kyrkan är belägen, kunde lemna. astor B. sade sig ej ha haft någon kännedom om le omtalta sprickorna i pelarne eller hvalfvet, men 1 om dem som funnits i trapporna, samt dörr ch fönsteröppningarne. Hade derfore ej haft nåson anledning att tala med byggmästaren om fara if sammanstörtning. Trodde att halfsten begagats inuti pelarne. samt påstod att de hufvudsalkigen uppmurats af gammal sten. Härvid uppste statsarkitekten Hedin, att gammal sten i allnänhet ej låter binda sig så bra af murbruket om den nya. Byggmästaren J. Laschinger, som under förhöret ått uppehålla sig i ett annat rum, förekallades särefter. På tillfrågan uppgaf han sig hafva i genskap af tillsyningsman varit anställd vid kyrkowagnaden. för hvilket han skulle uppbära en viss umma. Laschinger hade uppgjort ritningen till wela byggnaden, som förevisades och-befanns vara f. K. M:t fastställd. Verkgesällen Lemke (genom rhållen skada urståndsatt att vid förhöret närra) hade ensamt befattning med arbetarne, hvilka tan antog och afskedade efter behag. Murningsbetet hade Lemke tagit på ackord mot visst pris or 1.000 uppmurad sten. Fabrikör Spross hade agt grunden till den nybyggnad, hvarpå tornet kulle uppresas. Byggmästaren L. hade ingen anedning tro, att grunden på något sätt gifvit Ian hade ej haft någon kännedom om den i syd estra pelaren omtalade sprickan, ingen hade fäst ans uppmärksamhet derpå, hvarfore han ej heller aft särskild orsak att undersöka pelarne under ina dagliga besök vid arbetet. IIan hade märkt nindre sprickor i väggen emot gamla kyrkan, men j kunnat finna något oroande i dem, Under denna ecka hade L. ej varit inne i kyrkan, men daglisen besett arbetet i tornet, vid hvilka tillfällen semke ej med ett ord omnämnt den spruckna pearen. Utan någon serskild anledning hade Laschinser Lördagen den 12 eller Tisdagen den 15 lodat la pelare och då funnit dem riktiga. Först Onslagsafton hade Laschinger vid besök hos Lemke if denne fått höra talas om sprickan i sydvestra elaren. Tillfrågad om hurudant tegel begagnats vid murvingen af pelarne påstod Laschinger, att dertill mvändts endast nytt, med någon inblandning af zammalt i nedra hvarfven, samt att ingen halfsten blifvit använd. Som detta stred emot pastor Bernnards påstående, blef denne ytterligare tillfrågad, hvarvid han yttrade sig ha trott, att såväl halisten som gammal sten blifvit begagnad. Hvad murbruket beträffade, så hade L. aldrig vid sina sk märkt att detta var annat än starkt och bra — ett förhållande, som äfven två af arbetarne örut på tillfrågan intygat. Laschinger ansåg gammalt tegel vara lika bra, med afseende på benägenhet att låta a sig af murbruk, som nytt, och ofta bättre än detta med hänsyn till hårdhet och hållbarhet. IIr Hedin granskade den inlemnade ritningen och hade ingen annan anmärkning att göra, än att mer jern än vanligt begagnats till förband. Såvida ingen afvikelse vid byggnadsarbetet blifvit jord, ansåg hr H. ritningen vara för byggnadens stabilitet fullt betryggande. Laschinger påstod att ritningen noggrannt blifvit foljd. Då inga fler upplysningar för dagen voro att få, uppsköts ransakningen tills i morgon, då flera personer, som i saken hafva något att upplysa, skola höras. Det upplystes under Förhöret att grunden var lagd af murad gråsten er hela ytan och förstärkt med grofva ankarjern; att grundmurarne köto längre utanför kyrkomurarne än som vanligen anses behöfligt; att de 6 pelarne voro af mer än tillräckliga dimensioner och förstärkta med jern både horisontelt och vertikalt; att teglet var utmärkt godt. Således återstodo som förklaringar endast att murbruket, enligt herr Hedins utsago, haft för stark kalkhalt, eller (enligt Laschingers gissning) att någon gråsten i grunden under sydvestra pelaren varit kullrig. Såsom bevis på huru några vid tornets instörtande på ett underbart sätt undgingo döden, kunna vi meddela följande: En af arbetarne, timmermannen L. P. Pettersson från Jönköpings lin, hade på ofversta ställningen varit sysselsatt med att uppsätta en ny ställning ännu högre upp. Anande ingenti kände han plötsligt en skakning. då tornet sf tade tillsamman; då han fick tag i en af s ningsspirorna och följde med den ungefär hal då han stötte emot n föremål och måste släppa spiran, men fick lyckligtvis i stället tag i en bjelke, under hvilken han fell. Detta var hans räddning, ty bjelken afvärjde de sammanstörtande ställningarna, stenarna och kal et, som hopade sig fver honom till en höjd af fyra alnar och efter ra minuter kunde han, ehuru med mycken vårighet, arbeta sig fram ur sin graf — alldeles oskadad. Han stod i går, iklädd andra gardets beväringsuniform och åtföljd af kompaniombud, inför polisdomstolen och berättade helt lugnt om sin underbara räddning. Gossen Alfred Pettersson hade såsom vattenbärare varit anställd vid byggnadsarbetet. Han hade t skickad upp till arbetarne i tornet för att tillsiga dem att skynda ner undan den anade faran, men hann ej längre än i trappan, som från den nybyggda kyrkan ledde upp i gamla skolbyggnaden, då han kände att tornet skakade. Han sprang då in i dörröppningen till skolhuset och hann knappt lyfta foten från trappans öfre steg förrän hon sjönk med det fallande tornet, men gossen var räddad undan förödelsen. Dagens Nyheter tillägger: Vi fortgå nu med berättelse om räddningsarbetet, enligt i går qväll erhållna upplysningar. Konungen har befallt att kela garnisonen 8 få begagnas till räddningsarbetet. De som i förrgår först kommo till stället voro dock stadsmilitärer, men de måste åter marschera hem för att påtaga arbetskläder. Efter dem kommo sapp rorna, Straxt efter att de börjat återkommo stadsmilitärkompaniet, och detta arbetade från kl. 4 på eftermiddagen under hela natten till kl. 6 på mörgonen under befäl af löjtnant Jurling. Kl. 6 på morgonen aflöstes de af en afdelning af fotgardet, och hela dagen samt in på natten hafva kommenderingar af andra och svea gardet arbetat. Jemte dem äfven manskap af flottan under löjtnanterne grefve Cronhjelm och Annerstedt. I går afton kom äfven tygstats-kompaniet och sednare åter båtsmän. Äfven under den dagens lopp hade stadsmilitären en kommendering vid stället till kl. 9 på qvällen. I hvarje kommendering erhåller hvar underofficer 75 öre, korporaler 50 öre och gemenskapen 25 öre gratifikation. Man kan icke nog berömma den ordning, ras het och nykterhet som hvarje man, såväl af garnisonstrupperna och flottan som af stadsmilitärkåren, har ådagalagt. Det har hos hvar och en af dem visat sig en djup känsla af det sköna, på samma gång som sorgliga i deras värf. Arkitekten Hedin har ådagalagt stor klokhet, sinnesnärvaro och rådighet i det ansträngande och maktpåliggande uppdraget att leda räddningsarbetet. Med outtröttlig raskhet har han funnit ut