Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1866, sida 2

Dagens Nyheter för i går innehåller följande redogörelse för polisransakningen med anledning af den ifrågavarande olyckshändelsen: I poliskammaren hölls i går från kl. 1 till 3 6 e. mi. undersökning om den förskräckliga olyckshändelsen. Polismastaren Östlund ledde sjelf ransakningen. Öfverståthållaren Bildt och statsarkitekten Hedin ofvervoro fyrhöret. Sjutton personer, allesamman arbetare vid den nedrasade tornbyggnaden, hördes samt derefter katolska församlingens pastor hr Bernhard och byggmistaren J. Laschinger. Samtliga arbetarnes berättelser om sjelfva olyckan och hvad som föregått densamma voro i det närmaste ofverensstämmande. Fredagen den 18 dennes hade för första gången en spricka märkts i den sydvestra pelaren; den hade då varit ganska obetydlig och ingen tänkt på, att den kunde på något sitt vara oroande. Lördagen hade sprickan utvidgat sig något och då märktes äfven små sprickor i pelaren midt emot, eller i sydöstra hörnet. Några sprickor i hvalfvet hade äfven observerats — och allt detta hade föranledt någon att yttra, att det skulle gå på tok med hela byggnaden, Dessa ord fälldes dock mera på skämt än på allvar, I Tisdags förmiddag hade sprickan i sydvestra pelaren öppnat sig ungefär till en half tum och sträckte sig från pelarens fot så långt upp som pelaren var synlig eller u 4 alnar, Der låg en byggnadsställning, h pelarne gingo ungefär 2 alnar, men huruvida sprickan fanns afven der, det kunde ingen uppl Två af arbetarne, som varit anställde som timmermän, hade utom dessa sprickor äfven och flera dagar förut observerat sprickor i trapporna, i dörroch fönsteröppningar, samt med anledning deraf sinsemellan uttryckt farhågor fir att undre hvalfvet skulle rasa ner. På tillfrågan om de ej trodde att tornet dervid skulle följa med, syarade de, att de alltid trott ytterväggarna skulle kunna uppbära det. I Onsdagsmorgon hade sprickan i sydvestra pelaren utvidgat sig ännu mer, Verkgesällen Lemke hade förut blifvit gjord uppmärksam på dessa sprickor samt sett på dem, men trott dem endast vara en följd af vanlig sättning. I Onsdags vid 2:tiden, då sprickan antagit hotande dimensioner — hon var då 2 tum — blef han tillsagd kärom, hvarvid han gick ned och lodade pelaren, efter hyilken förrättning han, enligt en arbetares utsago, gått upp i tornbyggnaden för att tillsiga arbetarne att gå ned, emedan han ansett stor fara vara för handen. Denna tillsägelse hann dock icke verkställas, än mindre efterkommas, förrän olyckan inträffade. Alla öfverensstämde äfven deri, att byggmästare Laschinger ej varit