Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1866, sida 3

I11I190010 Dm111 MN a 42 KK vudregel är, att de skola vara af storvext slag och fodras väl. — — : Blandade ämnen. Silkesspindlar. I Amerika har man upptäckt ett slags spindlar, som måhända under tidernas lopp skola komma att täfia med silkesmaskarne i silkesproduktionen. En läkare i Boston, d:r Wilder, som gjorde denna upptäckt i hamnen vid Charleston under sommaren 1563, har nyligen i denna stad hållit ett föredrag i detta ämne, hvaraf vi meddela följande: På 114 timma spann en enda sådan insekt en 150 alnar lång gul silkestråd; följande året fick man af 30 sådane spindlar 3,184 alnar, hvilket silke var så starkt, att en enkel tråd kunde bära en vigt af 51—107 gran. Det hinder, som hittills har varit det svåraste att öfvervinna för att exploitera denna uppfinning, bristen på kännedom af dessa spindlars lesnad sätt. Som en följd häraf har man icke kunnat uppdraga något stort antal af dem, hvartill också den kinkiga omständigheten kommer att de större och starkare uppäta de svagare, så att, om tusenden kunna framlkläckas, endast några hundra komma att lefva. Flera naturforskare, som bevistade mötet och hvilka spindlarne förevisades, hade aldrig förr sett denna spindelart. En meteorsten. Den 25 Augusti i fjol nedföllo i Algier flera meteorstenar. En inföding, som såg en dylik nedfalla på omkring tjugo stegs afstånd, lemnar deröfver följande beskrifning, enligt meddelande af hr Daubre i franska vetenskapsakademie På jag vid middagstiden återvände hem från skogen, hörde jag några skarpa knallar liksom af kanonskott. Jag såg mig förskräckt om åt alla håll. Åskan kunde det icke vara, ty himlen var alldeles klar. Nästan i samma ögonblick hörde jag ett smattrande i luften. Då jag blickade upp, såg jag ett moln och någonting svart som störtade ned mot mitt hufvud. Jag hukade mig ned på jorden och befallde min själ i Guds hand, emedan jag trodde mig skola bli krossad af det från himlen nedfallande föremålet. Men i detsamma slog det ned bredvid mig och kastade upp ett moln af dam. Jag sprang dit och såg en sten. Jag sökte draga fram den ur den grop den gjort, men måste genast draga handen tillbaka, emedan stenen var mycket het. Något sednare kallade jag några personer till hjelp och vi framdrogo stenen, sedan den blifvit nästan afkyld.— På samma timma såg man på ett afstånd af nära en half svensk mil en dylik sten nedfalla. Troligen ha ännu flera fallit, ehuru de i dessa folkfattiga trakter icke it observerade. Den största af dessa stenar hade en oregelbunden form och vägde ungefär 60 sv. 70, och gropen, som vid dess nedfallande bildades, var öfver 112 fot djup. Ett stycke af denna sten, vägande omkring 15 f1. skickades till Paris för att undersökas af hr Daubråe. Den består, enligt hans uppgift, af en hård, askgrå, finkornig massa, som lätt gör repar i glas. I denna massa finnes ett stort antal metallglänsande korn, dels af stålgrått magnetiskt nickeljern, dels bronsgult krystalliniskt svafveljern samt messingsgult svatvelkis, dels svart kromjern. Den omslutande stenmassan består hufvudsakligen af kiselsyradt jern, samt visar under mikroskopet små genomskinliga kristaller, hvilka äro liksom nötta af de i oordning inblandade metalliska kornen. På ytan är stenen öfverdragen med en glasyr, som på några ställen, der det funnits små sprickor, trängt äfven inåt. Ett litet stycke, som icke är betäckt med glasyr, visar vid stark upphettning för blåsröret samma glans och utseende som hela meteorstenen när den passerade genom jordatmosferen, och betäcktes äfvenledes med en tunn glasyr. Det märkvärdigaste är doek att i stenen förekomma i vatten lösbara salter. Ehurunågon grundlig kemisk analys ännu icke företagits, så är dock konstateradt att deri finnes chlornatrium (koksalt) och kolsyradt natron. Tillvaron af natrium i himmelskropparne är visserligen bekant genom spektralanalysen, men dess föreningar voro icke kända. Man bar alltså genom denna direkta upplysning ofvanefter fått en ytterligare upplysning om jordens och de öfriga himlakropparnes inbördes likhet. Reglor för fiskare. I Nerikes Alleh:s annonsafdelning förekomma följande märkliga ,,Räglor för siskare, tillegnade en hr M. G. — Man bör icke omtala för någånn då man går och fiskar. Ej heller hur myke man får. Ej bör nån fremande få si fisken. Får man stora fiskar ska tänderna brännas så blir man lycklig. Knappnålar, hittade i körkan blir båsta metkrokar och nappar bra. Går qvinfålk er spöet nappar det ej. För fiskar med stora ögon ska man akta sig, di är ingen bra sort. Ma ska alrig vända båten mesols. Ej vissla då man fiskar. Ej bör man fälla för många träd i trakten af fiskodling. Stulen redskap ger tur, men den bestulna mister lyckan. Marie Taglionis afsked från scenen. Den bekanta dansösen (do ke den som för många år sedan i hufvudstaden drogs hem från teatern af en dåvarande publicist, numera advokat) ämnar ingå äktenskap med en furst Windischgrätz, och tog derföre nyligen afsked från scenen i Berlin, der hon var anställd. Teatern hade denna afton ett festligt utseende. Konungen, drotiningen och hela den förnäma verlden hade infunnit sig der. Repertoiren var sammansatt af de balletter, hvari konstnärinnan flera år skördat sina största triumfer. Under aftonens lopp blef hon gång på gång inropad samt formligen öfverhöljd af blommor och verser. En lagerkrans af silfver, som kom från högra oxögat sattes på hennes hufvud. Med synbar rörelse tog hon vid sin faders hand afsked af den publik, hvars älskling hon it och som länge skall minnas henne, Under spektaklet mottogo konungen och drottningen familjen Taglioni, anförd af den gråhårige ballettmästaren Philip Taglioni, uti den kungliga logens mottagningsrum, samtalade länge och afskedade dem slutligen i de nådigaste och mest smickrande ordalag. Sednare gåfvo operans sångare och militir-musikkåren en serenad utanför hennes bostad. Bland de talrika och dyrbara afskedspresenter, som den firade artisten erhöll, nämnes: en halskedja med fem medaljonger, med porträtter af den kungl. familjen, infattade i briljanter och rubiner, skänkt af konungaparet; af kronprinsen ett guldarmband med safirer; af herr von IIulsen och hans fru bådas elegant utstyrda fotografipoträtter; af hr v. Oppenfeld och Benny Gerson tvenne dyrbara serviser; af legationssekreteraren Gasparini en förgyld lagerkrans, hvilande på ett sammetshyende. Dessutom ofverlemnades till henne på skådespelarepersonalens vägnar ett dyrbart väggur, af solodansör-personalen två bordstudsare och af ballettkåren en dyrbar i Paris förfärdigad vas. Det tillämnade giftermålet har stött på ett oväntadt hinder. Furst Windischgrätz ville icke afsluta det på annat vilkor än att han skulle få afligga sin furstetitel och i stället antaga titeln friherre von Thal. Han har hos österrikiska justitieministeren sökt tillstånd härtill, men denna ar vägrat det, emedan den icke anser fursten ega rätt att beröfva sina förväntade atkomlingar fursteTelegram. HMMRC d 24 Mal, Paris. De tre neutrala