gen äger den intelligens, den handlingskraft och det ädla verksamhetsbegär, som tilltrotts henne; och då skola väl i längden äfven deras ögon öppnas, som ansett det allmänna bästa fordra, att hon endast befattade sig med arbeten af blott mekaniskt slag och ej rörde sig inom andra kretsar än den husliga. För värt sosterland är det i sanning en ära att jemförelsevis så tidigt ha inrymt åt qvinnan rättigheter, som man ännu vill bestrida henne i många högtberömda kulturstater, och beslutet derom skall också helt visst af efterverlden betraktas som ett af de vackraste och mest hedrande, hvilka fattats af den sista ståndsriksdagen i det gamla Sverge. Staden och Länet. Konsert annonseras till i morgon afton uti Trädgårdsföreningens park af Högre Elementarläroverkets sångkör i förening med Realgymnasii och Herslowska skolans sångkörer samt med biträde af amatörer och en sextett af Artilleriregementets musikkår. Programmet upptager i 5 afdelningar icke mindre än 20 nummer, deraf 12 körer. De frivilliga bidrag, som erläggas vid ingångarne, komma att användas till musikundervisningens befrämjande vid Elementarläroverket — saken talar således för sig sjelf. — Mindre Teatern. Representationen i går afton var rätt talrikt besökt. Belåtenheten med de båda unga dansösernas, millerna Laurence och Springer, prestationer yttrade sig otvetydigt i applåder och framropningar efter hvarje nummer. Synnerligast tycktes mille Laurence falla publiken i smaken, och lifliga bifallsyttringar egnades henne serskildt efter dansnumret ,, Gammal och ung-, som man förut sett utföras härstädes, ehuru ej med den ledighet och säkerhet, som af mille L. Med de små sujetterna vid Elevteaternfrån Stockholm är förhållandet alldeles enahanda som med det Selinderska barnsällskapet vid detsammas första uppträdande: den egentliga komiska effekten ligger i de aldraflesta fall just deri; att det är så små -herrar och damer, man får skåda på tiljan. Fredrik Sandberg är en liten lustigkurre, som redan visar rätt snälla anlag och en för sin ålder mindre vanlig mångsidighet; så uppträdde han i går i 3:ne ganska olikartade roller, neml. såsom skoputsare, elegant dam och en Stockholmsk fiskmånglerska. Nästa representation gifves om Söndag. — Liqvidation. På härvarande börs omtalades i dag, att ,,Bank of Londonöfverlemnat sina affärer till ,, Consolidated Bank och sjelf trädt i liqvidation. — Prisnedsättning. Härvarande raffinadörer ha nedsatt priserna å sina sockertillverkningar med 1 öre pr skålp. å hvarje sort. Priset å sirup har bibehållits oförändradt. — Ertappad posttjuf. Såsom genom tidningarne är kändt, saknades alla rekommenderade bref, som den 1 dennes afsändes från Östersund och Ragunda, vid postens framkomst den 8 till Stockholm. Det har sedermera upplysts, att brefven innehållit 4,000 rdr. För stölden misstänktes postföraren Olof Dill, som kört postdiligensen mellan Torp och Östersund och derefter afvikit från orten. Med anledning häraf hade den 19 dennes ingått telegram från polismästaren i Stockholm till polisstyrelsen härstädes, att Dill, i sällskap med en qvinsperson vid namn Maria Runn från trakten af Hjo, ämnade afgå till Amerika, troligen öfver Göteborg, hvarjemte signalement meddelades å dessa personer. En noggrann tillsyn hade tillfölje deraf sedermera egnats åt alla hit anlända emigranter, då det slutligen vanns den upplysning, att en karl och en qvinna, som bland en mängd andra utvandrare hitkommit i förra veckan, efter all sannolikhet voro de sannskyldige, men att dessa personer Annandag Pingst afrest med bantåget för att på några dagar besöka qvinnans anhöriga i Hjotrakten, hvarifrån de skulle återvända som i går. Emellertid anställdes undersökning i deras logis i huset n:o 34 vid Sillgatan, der karlen uppgifvit sig heta Olof P. Olsson, hvarvid påträffades uti ett syskrin i en kista, hvilken tillhörde nämnde person, 2, 168 rdr i penningar, jemte åtskilliga handlingar, deribland ett prestbevis för Maria Runn. Det var således temligen visst att dessa båda resande voro de efterspanade, hvadan polisöfverkonstapeln Söderling beordrades att i går afresa uppåt jern linien, dit han åtföljdes af deras värd. I Falköping anträffades och igenkändes det värda paret, som fortsatte resan med bantåget i allt lugn, utan att ana hvad som väntade dem vid franikomsten hit. Under tiden hade afsändts telegram om att de skulle inträffa med blandade tåget, så att när detta anlände på aftonen, blefvo båda anhållna och uppförda i polisvakten. Den föregifne Olsson hade hos sig 400 rdr i penningar. Vid extra förhör nekade karIen till att han var Dill och att han innehade några stulna penningar. Qvinnan deremot medgaf att hon hette Maria Runn, men sade sig icke veta huru hennes reskamrat åtkommit de hos honom funna kontanter. Mannen införpassades till cellfängelset och Maria Runn fick dvarstanna i vakten. Vid hos poliskammaren i dag hållen ransakning erkände den häktade att han var den omnämnde postiljonen Olof Dill, men nekade fortfarande till att ha stulit de försvunna brefven med penningar. Hvad han innehade i kontanter utgjordes af besparingar under flera år och det öfriga