Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1866, sida 2

———— flägtade öfver landet, började de ånyo, och de flesta hade redan lärt sig skilja mellan höger och venster. Men då hela dagen förflöt utan att någon fiendtlig seglare visade sig, och Mosqueras flotta lät vänta på sig äfven under de två nästföljande dagarne, svalnade ifvern, och man började återgå till sina vanliga göromål. De tvungos äfven dertill om de ville lefva, ty hvem änker i detta klimat på att samla några örråder? Vid ön lågo en liten skonert och vå hvalfiskbåtar, hvilka hade lagt till för att köpa frukter; dessa måste erhålla sin ast, och fiskrarne kunde ej heller längre igga overksamma, ty man knotade öfver att ej en enda färsk fisk fanns att tillgå i hela staden. Man tröstade sig tillochmed dermed att hela fotthistorien var en dikt. Gud vet nvad man i Buenaventura hade inbillat Annas besättning. Mosquera tänkte troigtvis ej på att oroa dem i deras aslägsna areby, och deras försigtighetsmått hade varit öfverflödiga; — hade endast skadat dessa lättsinniga menniskor, som låtit föreda sig till att så der hals öfver hufvud köpa ammunition och skjutgevär. Hvad skulle de nu göra dermed? (Forts.)