Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1866, sida 2

ämda kassa disponeras och användas.k ötskilliga af enskilda motionärer väckta örslag i ämnet äro af ständerna afslagna. En mängd andra obetydliga betänkanlen har äfven afgjorts af stånden. —: — Å UTRIKES, ITALIEN. En korrespondens från Florens skrifver: Det är iögonenfallande huru uppropet till vildandet af frikårer, med de i dekretet särom föreskrima inskränkningar och för)chåll, på långt när icke har den revoluionära karakter som de frivilliga anvärfningarne 1860. Noga räknadt kan man cke anse denna frivilliga armå i annat än ormen och genom en kortare tjenstetid skilja sig från kårerna i den reguliera arnäen. Vi kunna icke förstå att man veat gifva en så agressiv betydelse åt frikårernas bildande. Ehuru ingen gör sig stora förhoppningar om resultaterna af kongressen, hafva regeringens organer likI upptagit den väl. Det lärer emellertid icke vara tvifvelaktigt att, i fall den veska frågan icke får en giltig lösning, är kriget oundvikligt: I en annan korspondens skrifves: Österrike lärer icke nna angripa, utan vill förleda Italien till första anfallet; som sakerna nu stå, synes det likväl icke ligga stor vigt vid hvem som aflossar första skottet. Organisationen af de frivilliga, som bedrifves med mycken kratt, går för långsamt för aktionspartiet, som dessutom inbillar sig att Lamarmora varit emot bildandet af frikårerna. Detta ir i hög grad osannolikt, enär generalen gawka väl vet att han behöfver alla krafter för bekämpandet af Italiens inre och yttre fiender. Den reguliera armeen är nu fullständigt organiserad på krigsfot. Allt detta kan nästan sägas hafva skett sedan den 26 April. Som man vet har icke reaktionen gifvit sig ro att afvakta krigets utbrott för att gifva signalen till oroligheter. Likväl är det endast obetydiga uppträden som den lyckats tillställa i dern. Från den 20 dennes träder säkerhetslagen i gällande kraft, och man skall sedan kunna framgå med mera stränghet mot de upproriska. Man förutser att ett på nytt sig uppresande banditväsende skall bereda regeringen många svårigheter. Man påstår till och med att Frans II endast qvarstannat i Rom emedan han vid ett blifvande uppror hoppats kunna återvända till Neapel. .Ialig innehåller en berättelse öfver armbens mobilisering och koncentrering. ,Den 16 dennes var allt färdigt. Sedan den 15 äro divisionernas intendenurer, äfvensom militärposter och alla öfriga förvaltningsgrenar i full aktivitet. Kadrerna äro kompletta, och ingenting mera fattas än ett kungligt dekret, som örklarar att de äro försatta på krigsfot. Koncentreringarne hafva, med mönstervärd punkulighet, inom loppet af 14 dagar försiggått. Till och med d. 5 dennes skulle sterrikarne kunnat, i fall de velat, med ätthet hafva inträngt i hjertat af landet. Rekryterna ådagalägga huru lätt italienaren har att sätta sig in i militära förhållanden. Från venetianska gränsen berättas, att nya befästningar blifvit uppittade vid Montorso, och att i Siebenhärgen och Ungern — naturligtvis för österrikiska regeringens räkning — blifvit uppköpta icke mindre än 32,000 (?) hästar. FRANKRIKE. ,France förklarar alla rykten om en ministerförändring som grundlösa. Annat torde emellertid förhållandet blifva, om Drouyn de Lhuys skulle göra fiasko med sitt kongress g. Hvad t denne minister beträffar, så lärer väl kejsaren knappast numera hafva några särdeles sympatier för honom, sedan — som man vill veta — Drouyn de Lhuys allt för öppet lagt i dagen sin förkärlek för det kongress-skygga och reaktionära hofvet i Wien. Den franske utrikesministern anses emellertid icke sjelf hysa stor tillit till den blifvande kongressen. I ett nyligen hållet utomordentligt ministerråd lärer man väsendtligen hafva sysselsatt sig med de berättelser, som prins Napoleon aflade om ställningen i Italien. Kejsarinnan visar sig mycket intresserad för en fredlig uppgörelse mellan Italien och Österrike, förmodligen i hopp om att den helige fadren skall blifva väl sedd till godo. I lagstiftande församlingen, hvars arbeten nästan alldeles blifvit bringade i glömska genom krigsbullret, håller man på att diskutera lagförslaget om generalrådens sammansättning och verksamhet. Staden Paris byggnadskommission har nyligen, under baron Hausmunns ordförandeskap, käft en session, i hvilken till nybyggnader och expropriationer ånyo beviljades 110 millioner. I denna session uttryckte sig seineprefekten med omissännelig stolthet öfver de stora ting, som i Frankrikes hufvudstad blifvit utförda utan understöd af staten. , Visserligen — så yttrade prefekten — är hufvudstadens budget större än månget konungarikes, — — 0 —T———