Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1866, sida 1

snöberg. likasom jättedrifvor hopade up och invid hvarandra. Det lärer väl ej ofta inträffa att Handelstidningen erhåller ett bref, skrifvet rån en så upphöjd ståndpunkt, åtminstone ej från den närvarande brefskrifvaren. Situationen lämpar sig också onckligen bättre för en landskapsmålare än för en idningskorrespondent. Det är pensel, som här erfordras, och en kraftig, bred pensel, sådan som Edv. Bergh begagnat vid sitt Tyrolerlandskap. Pennan, med sina svarta linier på det hvita papperet, förmår här öga. Det är i afvaktan på solens nedgång och dess derpå följande uppgång, som jag skrifver dessa rader, med en hand, som, rots eldbrasan, darrar af köld. Landskapsteckningen, om jag skall våga försöket, måste alltså uppskjutas några timmar. Man kan tröttna vid allt, således ock vid den herrligaste utsigt. En god middag smakar väl efter 4 timmars vandring, och cigarren deruppå icke sämre. Das Fremdenbuch är ock ett studium, s les på en plats som denna. Man söker naturligtvis först efter sina landsmän — de hafva ej varit många, men en har vaVv rit här sedan i April detta år. Denne våghals har tecknat sig R. Wallenberg, bankir, Stockholm. Två andra svenskar hafva varit här för en vecka sedan, men då var det hyggligare än nu, emedan de nuvarande snölagren på Rigi föllo för 3å 4 dagar sedan, vid en temperatur af 5 graders köld. I öfrigt bestå de resande under högsommaren mest af engelsmän och amerikanare; idigare på våren och sommaren komma fransmän och schweizare. Das Fremdenbuch saknar ej heller yttringar af de resandes känslor. Några uttryck af den förtjusning och beundran, som här äro naturliga, förekomma dock sällan, emedan vår tid uppräder alltför ironiskt gentemot sådana känslor. Das göttliche Kuhstall har väl qväft många hånförelsens utrop. Dock har en engelsman vågat skrifva: ,, Magnificent morning and glorious view!. hvarill en skotte tecknat D:o. — En holändare har skrifvit: , Extra superfine. Deremot saknas ej uttr af ett lika naurligt misshumör, när man, efter den tillryggalagda svåra uppgången, får se alls intet, emedan hela landskapet är inhöljdt i moln. Jag kan lätt föreställa mig den sinnesstämning, hvarmed mr mrs Paxner nedskrifvit sitt missmodiga: ,ett dåligt nöje — endast dimma, hvartill eu tysk sogat: ,,Schlechtes Wetter. Men äfven andra pikantare anmärkningar förekomma. Så rekommenderar en fransman den spartanska soppa. som han fätt till middagen, hvartill en elak herre genmäler: Soppan är dock bättre än ni. En student från Heidelberg har velat berätta, att han förut bestigit Pilatus, hvartill en annan anmärker, att det var ingen konst. Till mr Sibbulas utrop: OQO Rigi, Rigi, thou naughty flirt! etc. bifogar en förargad fransman: ,,On ne rencontre que des anglais, quelle peste. Man blir honom dock ej svaret skyldig, ty under dessa ord läses: At least they are clean and pay well. — Resenärernas bok saknar alltså, såsom man finner, icke sina pikanta partier. Den vittnar tillika om det ofantligt stora antal resande, som besöka Rigi, hvilket förklarar möjligheten deraf att ett hotell kunnat på spetsen af detta berg uppföras till sådana dimensioner som Rigi Kulm, hvilket utgör en storartad byggnad i fem våningar, innehållande 350 rum, deribland en matsal med ej mindre än 150 stolar omkring 3 långa bord. Allt är i öfrigt inredt med både komfort och prydlighet (hade man blott kakelugnar!). Och alla materialier till denna byggnad, alla möbler — deribland stora speglar —husgeråd, m. m. äro uppförda på häst-, åsneeller menniskorygg, på en väg, hvilken en icke svag vandringsman bellöfver 3 timmar att tillryggalägga och efter hvilken han finner sig helt uttröttad. Det är i detta hotell vi nu dväljas. Dock blefvo vi ej länge allena. Först kommo tre starka schweizerbönder jemte en ung qvinna, hvilka, efter det de betraktat utsigten från höjden, inkommo och togo sitt kaffe. De voro alls ej beredda på de djupa snödrifvorna häruppe: men voro lärdiga att vandra vägen tillbaka. — Så kommer uppassaren och berättar att det synes yra hästar nere i sluttningen, hvilka böra vara här om en qvart. Efter denna tid inträder en äldre, vänlig man, som började med franska, men slutade med engelska. Två yngre min och tre unga damer öljde honom efter, alla från England. De sitta nu och smörja sig med the, ägg och smörgås, till hvilken sednare i Schweiz alltid framsättes honing. — I detta idylliska lugn störas vi af uppassaren, som bebådar solens förestående nedgång. Det är ju ett af momenterna i Rigi-färden, hvadan vi skynda ut till den utanför hoellet belägna kullen — Rigis högsta spets — hvarifrån höjer sig en slags täckt estrad. Trappan, som ledde oss dit upp, var full af is, och det var med af köld darrande emmar sällskapet betraktade den klara solnedgången, hvilken dock ej erbjöd något vidare märkvärdigt, än att solen sjönk rödfärgad ned bakom den aflägsna horizonten, hvarefter en ganska hastig skymning inträdde, som snart dolde den ofantliga utsigten i mörker. Det var rätt godt att återkomma till vår uppvärmda matsal. Kölden hade dock verkat menligt på de flesta, synnerligen damerna, hvadan de starka svenska malörtsdropparne emottogos med synnerlig tacksamhet. De våta skorna torkades i kaminnichen; herrarne vandrade om