Ty helt visst skola många svårigheter der förekomma mot lösningen af de tre brännande frågor, som programmet upptager. Men icke destomindre hafva alla fredsvinner stor orsak alt glädjas öfver tillkomsten af denna Ibngress. Det kan ju vara en möjlighet, att den store mästaren i Tuilerierna skall finna utvägar för undanrödjandet af de svårigheter, hvilka kunna uppstå under kongressens arbeten! Må Europa skatta sig lyckligt att i franske kejsaren — trots hans menskliga brister — hafva funnit en person, som, med skarp insigt i det europeiska statssystemets brister, äfven förenar det stora personliga anseende, som kan gifva någon anledning till förhoppningen, att genom honom de länge sväfvande frågorna på fredlig väg skulle kunna finna en lycklig lösning. Ty sannerligen — så bittert erkännandet deraf än måste kännas för fullblodsregenterna — lärer ingen annan af de andra stormakternas statschefer kunna taga den stora frågan om hand! Österrikes tvekan att ingå på kongressförslaget låter lätt förklara sig, ty Österrikes hela maltställning hvilar på helt andra grundvalar, än de makter, hvilkas representanter åstadkommit kongressprogrammet. Principen om nationaliteternas politiska sjelfbestämmelserätt — den grund, på hvilken Napoleon III vill revidera Europas karta — skall utan tvifvel komma att få de flesta rösterna för sig på kongressen. Och Österrikes afträdande af Venetien sk velaktigt der på det allvarligaste Österrike skall göra anspråk på e genom ett införlifvande med sig af andra länder. Från vår synpunkt kan ettsådant anspråk förefalla oberättigadt, till och med oklokt. Ty icke blir Österrike svagare genom afståendet från Venetien. Tvertom. Men Habsburgarne höra till det slags folk, hvilka ingenting kunna lära och ingenting glömma. Eljest kunde historien undervisa kejsar Frans Josef om huru orät man dömer, om man tror ett land vara starkt, endast emedan det är stort. Hvad förlorade t. ex. England derigenom, at Förenta Staterna i Amerika lösryckte sig derifrån? Men så har en furste af Guds nåde litet svårt att räsonnera. Och om det funnes ett land, hvars anslutande till Österrike vore en vinst för detta land sjelft och en borgen för fredens upprätthållande, så är det alltför troligt, att kongressmakterna icke skulle hafva någonting emot at på det sättet reglera saken. Kan en sådan reglering icke ske, borde den österrikiske kejsaren påminna sig följande ord af Carlisle: Ingenting är fördertligare och ingenting mindre konservativt, än attstrida för former och utnötta förhållanden, hvilka under tidernas lopp förlorat innehåll och betydelse; ingenting är mera lönande och mera sannt konservativt, än att strida mot sådane skuggbilder och chimerer. Trots kongressens sammanträdande, tyda många tecken i Frankrike på krig. Arine intendenturen har på det sorgiäl inspektera alla militärmagasiner; styrelserna för flera jernbanor hafva fått befallning att, för händelse af militärtransporter, vid vissa hufvudstationer samla tillräcklig transportmateriel; kontrakter om betydliga leveranser af kläder äro uppgjorda. I kanongjuteriet i Douai är man ifrigt sysselsatt med förfärdigandet ar stålkanoner. I artilleriverkstäderna uti S:t Etienne gjuter man koniska kulor af gjutstål efter ett system, som är betydligt olika det hittills varande.