Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1866, sida 2

det vackraste och mest siorartade landskap, som ännu mött våra blickar. Nedanför våra fötter staden Luzern, med dess gamla fästningsmurar, som uppstiga öfver en hög kulle, försedda med en mängd af torn, hvilka ännu ej fallit i ruiner. Jemte staden se vi en del af Vierwaldstätterjön, omkransad af höga, dunkla bergsstränder. Vattenspeglen skiftar i solljuset med gröna, violetta och blåa färger. Närmare i förgrunden en dalgång, med yppig vegetation, äng och lötskog. Men de höga stränderna uppstiga alltmer; dalgångarne blifva allt mörkare; de sluta med åsar af mörk granskog, men öfver denna dunkla rand höja sig de väldiga snöbergen, närmast till venster Rigi och närmast till höger Pilatus (det sednare 6,600 fot öfver hafvet). I den långa försvinnande halfbågen mellan dessa ändpunkter ligger en oafbruten kedja af sådana snöhufvade jättar, af hvilka den högsta och aflägsnaste Tödi (11,000 fot) då och då framblänkte som en skarp spets mellan molnen. — Det är att märka att flera af de berg, som nu äro snöbeklädda, förlora längre fram på sommaren denna drägt, hvilket är fallet med både Rigi och Pilatus. Sådant landskapet nu är, utgör det en underbart herrlig anblick, som vida öfverträffar allt hvad inbillningskraften, på grund af beskrifningar eller taflor, kunnat föreställa sig. Någon närmare bekantskap med den gamla, minnesrika staden Luzern hafva vi ej kunnat göra. Vi hafva blott sett af de stora inskrifterna på husen utåt floden och vid torgen, att här finnes en oändlig mängd af hoteller, pensioner och annan Wirthschaft. Ej underligt, då här möter turisternas förlofvade land. Ännu hafva dock endast få sådana flyttfoglar börjat sträcka, hvilket är rätt helsosamt i många hänseenden, ej minst i fråga om kassan. Pilatus eller Rigi — det är frågan. Den sednare är vida tillgängligare, men den andra väldigare och vildare. Det torde dock blifva kinkigt nog att vada i snö så lång väg; alltså lära vi väl få nöja oss med Rigi, så mycket mer som våra ögon ej förmå upptäcka om värdshuset på Pilati spets — hvilket ser ut som ett litet korthus — ännu är tillgängligt för resande. I staden hafva åsigterna derom funnits delade. Klockan slår nu 11 från stadens kyrktorn. — Allt är tyst utom vattenkonsten, hvars monotona sorlande vore en god vaggsång för den, som behöfde en sådan, hvilket visserligen ej är fallet med H. T:s brefskrifvare.