Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1866, sida 2

is, för att höra, hvad hr Drouyn de Lhutys Å Napoleon III:s vägnar har att säga och föreslå om den saken! Österrike, som i viss mening har mest att förlora och i annan mening mest att vinna af en kongress, synes hafva varit den sista af de krigsrustande magterna, som ingått på försöket till en fredlig uppgörelse. Redan den 17 dennes meddelade nämligen telegrafen från Paris: ,,Preussen och Italien antaga kongressförslaget, sådant det blifvit formuleradt af England, Frankrike och Ryssland, i enlighet hvarmed man skulle underhandla rörande Venetien, Elbehertigdömena och tyska förbundsreformen, utan att förut underhandla om armåernas återförsättande på fredsfot. Österrikes svar väntas ännu. Man tror sig kunna hoppas, att äfven Österrike skall samtycka. Ett telegram från Wien af samma dag förmälde, att Österrike ,afgjordt tillbakavisat det af Frankrike, England och Ryssland uppgjorda kongressprojektet. Var detta riktigt då, så har Wienerkabinettet efter d. 17 dennes besinnat sig på ett bättre. Det hette vidare från Wien, att alla muntliga förhandlingar mellan grefve Bismarck och österrikiske gesandten Karolyi förde till intet, emedan den förre höjt sina anspråp och numera fordrade den militäriska och diplomatiska hegemonien öfver icke blott Slesvig-Holstein utan hela Nordtyskland. Hvad som icke minst torde hafva bidragit till Österrikes i sista stunden visade eftergifvenhet har varit mellanstaternas rädda hållning på konferensen i Bamberg. Sachsiska ministeren Bensts bemödanden att förmå dem till ett bestämdt uppträdande på Österrikes sida strandade mot deras tusen betänkligheter; de föredrogo att uppträda i kostymen af ,,medlare mellan förbundsstormagterna — en kostym, hvilken de äro för småväxte att uppbära — och hafva i förbundsdagens sednaste sammankomst framställt ett mycket tamt andragande, om och under hvilken förutsättning de magter, hvilkas rustningar öfverstigit fredsfoten, vilja företaga en samtidig afväpning. En af dagens anmärkningsvärda nyheter är att prinsen af Hohenzollern, mot förmodan, antagit moldavo-vallakiska folkets anbud till honom att blifva dess regent, samt hals öfver hufvud afrest till skådeplatsen för sin tillkommande suveräna herrlighet. Bekräftar sig denna uppgift, torde man, utan tara för misstag, kunna anse, att detta hans beslut står i samband med kongressen. Man har länge hänvisat på Donaufurstendömena såsom det landtområde, hvilket man skulle kunna erbjuda Österrike såsom en ersättning för Venetiens afträdande. Är prinsens af Hohenzollern resa till Wallakiet ett schackdrag afsedt att hindra eller försvåra utförandet af denna plan? De närmast följande dagarne skola : alla händelser vara uppfyllda af sammö ovisshet, som hittintills så länge tryckt på sinnena och förlamat verksamheten. Blott: det faktum, att en kongress sammanträder för att diskutera den politiska ställninger och föreslå utvägar att komma ur de för handenvarande svårigheterna, är ingalunde en säker garanti för fredens upprätthållande. En stark tro, ett credo quia im possibile, kräfves för att kunna bygga pi det antagande, att Österrike skall uta ett svärdslag öfvergifva Venetien, eller at Preussen skall finna sig i ett sådant ord: nande af slesvigholsteinska angelägenhe terna, som man har att vänta om England Frankrike och hertigdömenas egen befolk. ning skola dervid medverka. Det blir fö kongressen 1 Paris en svår uppgift att var aktigt förlika magter, hvilkas politik hit intills städse utgått på att skada, om e tillintetgöra hvarandra; att tillbakavisvissa regeringars glupska anspråk oel lugna andras farhågor för sin tillvarc samt framför allt att tillgodose folken: billiga fordringar. Löser den stundande kongressen denna uppgift, så har ett a de mest sällsynta fall uti historien inträffa — det att några lugna och vise statsmär lyckats utan blodsoffer försona hvad de förflutnas orättvisor och samtidens dårskap förbrutit. Staden och Länet. Pingstdagarne hafva, som vanligt i vån goda stad, förflutit i all tysthet och stillhet. Väderleken har i allmänhet varit någorlunda kylig, med undantag af mid: dagstiden, då värmen uppgått till 14 å 15 grader. Hotande regnmoln hafva alltemellanåt uppenbarat sig, utan att dock ur