Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1866, sida 2

10J)4 narål Tvenne POIISDEU)CHCET ÖIII OYLI— ge, dit den brottsliga hade begifvit sig. Göteborg den 22 Maj. Kongressen är beslutad! Alla magter, som äro omedelbart intresserade i de stora, närmast föreliggande europeiska frågorna — den venetianska, den slesvigholsteinska och frågan om reform af tyska förbundet — hafva i elfte timman gifvit sitt bifall till att denna höga areopag skall slita deras tvister. Så åtminstone försäkrar etti går vid middagstiden utkommet extranummer af ,,Dresdener Journal!, en, hvad diplomatiska vändningar angår, vanligtvis väl underrättad tidning, den sachsiske ministern 2. Beusts erkända språkrör. Att brittiske utrikesministern, lord Clarendon ännu i Lördags, till svar på en interpellation i öfverhuset, yttrade, att utsigterna för fredens upprätthållande äro mörka, och således då ännu hyste föga hopp om kongressförslagets antagande, bevisar icke, att Dresdener Journals uppgift bör med misstroende emottagas. Kabinetten och diplomaterna äro icke så stränga anhängare af sabbathshvilan, att de icke skulle beqväma sig till att äfven på en högtidsdag uppdraga oxen ur brunnen, och det är således möjligt, att pingst, hänryckningens dag, denna gång fått betydelsen af en dag, på hvilken den sista och egenvilligaste af de till fejd anstormande magterna lagt band på sin krigiska hänförelse och samtyckt att lyssna till goda råd, som tilläfventyrs kunde från Europa afvända det förfärliga gisslet af ett allmänt krig. Kongressen skall sammanträda redan nästa Fredag. I jernvägarnes och de elektriska telegrafernas tidehvarf rör sig äfven diplomatien betydligt fortare än i gamla dagar, om än icke raskt nog för allmänhetens otålighet. Men också ligger det fara i ett dröjsmål. Ty vårt tidehvarf är icke blott jernvägarnes och telegrafernas, som möjliggöra en sådan skyndsamhet; det är äfven de ofantliga stående armbernas tid, som redan under djupaste fred suga märg och must ur länderna och som på krigsfot icke kunna hållas stående, utan att folken, som skola , hålla dem, digna under bördan. Dessa härmassor, som nu hopas vid de resp. ländernas gränser, fordra dagligen millioner ur skattkammare, som delvis redan äro tomare än Ginungagap. Man har således icke tid för långa uppskof. Och sålunda sammanträder, såsom nämndt, kongressen redan i ca, och skyndsamheten, hvarmed den öppnas, är en borgen för att det icke skall dröja särdeles länge, innan den stänges. Men skola deltagarne i densamma då lemna den, intagne af rättvis stolthet öfver att hafva lyckats i godo och på den högre rättens fasta grundvalar ordnat de europeiska staternas inbördes förhållanden? Eller skola de bryta upp och skingra sig, endast för att grundligt hafva öfvertygat såväl de fiendtliga parterna som deras neutrala åskådare, att ingen annan lösning af frågorna är möjlig än medelst ultima ratio regum, ..kungarnes sista argument — kanonerna? Kongressen sammanträder i Paris. Detta är sannerligen också icke mer än rätt och billigt, ty sedan Lowis Napoleon inrättade sig i Tuilerierna, är det i alla fall der som Europas angelägenheter erhålla sin slutberedning. Skulle — det Gud gifve — en stor, med folkens rättmätiga kraf öfverensstämmande förändring af Europas karta nu verkligen komma till stånd på fredlig väg, så knyter sig denna epokgörande tilldragelse vid namnet på Frankrikes hufvudstad; och kongressen i Paris och .,1566 års fördrag komma att bilda motstycket till den vid namnet Wien fästade reaktionära kongress, på hvilken dessa fördrag uppgjordes, som, enligt hvad alla vinodlare i Auxerre fått färsk bekräftelse på, Napoleon III af hjertat hatar, och som nationerna visserligen icke hafva skäl att älska. För öfrigt hvilken triumf för Napoleons politik, denna om Fredag i Paris sammanträdande kongress, då man betänker, att samma England, som för icke längesedan förkastade hans kongresside såsom opraktisk, nu synes varit ifrigast bland de magter som ansträngt sig, för att öfvertala honom att göra den till verklighet! Hvilken triumf, då man betänker, att det är venetianska frågan, som skall komma på tapeten och att Österrike dertill samtyckt; att det är slesvigholsteinska frågan, som skall diskuteras och att Preussen deri fogar sig; att det är frågan om en tysk förbundsreform, således en fråga af väsendtligen inre tysk beskaffenhet, som vid sidan af dem skall beslutas öfver, och att samtliga tyska förbundets medlemmar, förbundsstormagterna och mellanstaterna (för att lemna småstaterna ur räkningen) beqväma sig till att sända ombud till Pa