Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1866, sida 5

MIRA I1INVTGIIUNU 1 1IIICLUCINågra drag ur de engelska förbrytarnes karakter och lefnadssätt. (Forts. fr. N:o 112). Barnens uppfostran på Londons fattighus är för dem alltför ofta likaså skadlig som de odygder, i hvilka de inöfvas uti de värsta hålor i staden. Lifvet innanför murarne är för barnen ett lif utan glädje, utan kärlek; det är beröfvadt hvarje förbindelse med hvad man kallar ett hem, moders och syskons kärlek samt oskyldiga lekar med kamrater. För barn i ett fattighus ligger ingen glädje i pligten, intet af den stolthet, tillfredsställelse och förnöjelse vid det dagliga arbetet, som vi se hos bondens lille son, då han vid fem eller sex års ålder bortskrämmer kråkorna eller leder hästarne till vattnet och redan tycker sig sjelf vara en liten man, eller som man till och med kan varseblifva hos den fattige handtverkarens lilla dotter, då hon börjar haspla och spola. Hon är visserligen ganska trött hvarje afton, men hon är en arbeterska, en nyttig person och en,som tjenar penningar. I fattighuset är arbetet till största delen detsamma som ett straff, och hvad gossarne angå, så töredraga de, då de en gång sluppit ut derifrån, att sitta i fångelse framför att återvända dit. De af dem, som arbeta dåligt, och detta är vanligt af fattighusbarn, drifva straxt vind för våg och det stora flertalet af dem är förut bestämdt till att blifva förbrytare. I fall de återkomma, anses de naturligtvis såsom dåliga subjekter och skickas bort den ena gången efter den andra, så fort det blott finnes den ringaste utsigt för att de kunna få något att göra. Då de hafva arbete, så äro de för lättjefulla eller för svaga att sköta det. Det klagas då på dem och ett fängelsestraff blir föliden. Åter utkomna och odugliga för arbete stjäla de ett bröd eller något annat för lifvets uppehälle eller också göra de sig skyldiga till lösdrifveri och blifva ånyo insatta i fängelse. Från denna stund föredrages fängelset, der de få bättre mat, för fattighuset och fältet är uppgifvet. Det finnes emellertid något, som är ännu värre n afsmak för ärligt arbete, och det är smak för oärligt arbete. Det är visserligen många stackars åt brottet hemfallna barn, hvilka känna plågan af det vexlande arbetet: tiggeri eller tjufveri med otack eller straff från tvenne håll, — ty lyckas det dem att hemföra byte, så hållas de ej skadeslösa för risk och fara, utan sammans tages ifrån dem af deras brottsliga föräldrar; hafva de deremot under dagen haft otur och ej kunnat stjäla eller tigga nog mycket, så få de stryk —; men det finnes andra unga brottslingar, som taga saken helt annorlunda och finna i sin olofliga handtering något af det välbehag, som vi finna hos den lilla bondgossen och skolflickan. Det är unga ficktjufvar, som stolt skramla med sina pengar och framvisa dem såsom bevis på sin skicklighet; andra deremot tillfredsställa sin lust med att spendera och lefva flott, ja till och med genom att skänka föräldrarne ett mycket ordentligt understöd eller genom att hjelpa sina syskon. Det ä således klart, att de ej äro blottade på en viss känsla. De stjäla således från några och gifva till andra och ångra ofta sin gerning, men kunna ej afbryta sina dåliga vanor. Det händer ibland, att en ung tjuf får tillfälle att se huru olycklig en fattig blifver genom att beröfvas sin veckolön eller mödosamt hopsparda penning; ock då gråter tjufven och önskar att han kunde gifva det stulna tillbaka, — eller super han sig full för att dränka sina samvetsförebråelser. Men sådane exempel på samvetsagg äro sällsynta i jemförelse med de tillfallen, då tjufven känner stolthet och tillfredsstallelse öfver att hafva utfört ett svårt företag med lycka. Modren till en ung flicka, som var på en förbättringsanstalt, gaf för en af föreståndarinnorna en beskrifning af sitt sätt att lefva och föda sig. Hon sade att ,,hon hade uppöfvat minst femtio unga flickor till ficktjufvar och att hon bodde på hoteller med dessa unga flickor, som voro kladda som fina damer och åkte i de elegantaste vagnar, Samma qvinna beklagade sig för en annan dam, som hade skaffat tvenne af hennes döttrar platser på en asyl, öfver att ,.hon nu beröfvades deras tjenst, hvilket var orättyist, enär hon hade haft stora utgifter på att få dem uppöfvade af en Londoner-ficktjuf af första rangen. Den yngsta af dessa döttrar tillryggalade sin första uugdom hos sin moder och kom derefter på fem år i en förbättringsanstalt. der modren besökte henne och bibehöll sitt förderfliga inflytande på henne. Då hon lössläptes, störtades hon ånyo af sin moder i förbrytelse och den olyckliga flickan befinner sig nu återigen i en straffanstalt. Den äldsta dottern var mera erfaren, och efter det hon hade utstått ett tioårigt fåstningsstraff, blef hon tillräckligt öfvad och genomdrifven för att kunna lefva ett förrytarelif utan att upptäckas. Huru lycklig hon i att plundra sina medmenniskor ses deraf, att hon för en dam, som försökte rädda henne, skröt af att hon sex gånger medelst inkomsterna af sitt yrke hade satt sin moder i bättre lefnadsvilkor. Likaså många gånger hade modren visat sig ovillig att lefva, annat än ett tygellöst lif. Sådana fall äro tyvärr icke sällsynta. Ur miss Carpenters bok låna vi följande berättelse om uppöfvandet af unga ficktjufvar, som blifvit meddelad af en till deportation dömd flicka: ,Dessa flickor äro födda i Dublin. Då de kommo till Manchester, voro de tarfliga i sin drägt och det kunde ej falla någon menniska in att misstänka dem. Nu tror jag ej att det någonstädes finnes deras like i duglighet att stjäla ur fruntimmersfickor. I början, då de hade kommit till Manchester fingo de in ofantliga summor i butiker och omnibusar. ir en omnibus håller på att afgå stiga de i sin nätta drägt och med en korg på armen in i den och sätta sig bredvid en dam samt förstå att anbringa sin schal eller kappa öfver damens ficka, så att deras händer äro dolda. Då några af dessa flickor, deras mödrar och jag en gång fingo oss ett glas punsch, berättade de att de ofta skickade belopp af 20 e till sina fäder och bröder i Dublin. Men äfven andra inflytanden än den direkta uppöfningen i förbrytarhandtverket eller lastfulla föräldrars dåliga exempel göra sig gällande. Hos barn af det slag, vi här omtalat, som uppfödas i öfverfyllda bostäder, hvarest icke finnes spår af renlighet och snygghet, äro nästan alla begrepp och tankar låga och smutsiga. Deras läsning befrämjar blott djurisk lidelse och trotsig laglöshet. Lefvernesbeskrifningar öfver dåliga menniskor, allt hvad som handlar om banditer och röfvare, berattelser om beryktade oj erningsmäns för r och be