Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1866, sida 2

— En annan häst! — Hvar äro mina hästar? — Ers Majestät, jag har sett handhästar derborta i hålvägen, rapporterade fändrik von Barsewisch och tog ett steg framåt. Nu först vände konungen sin häst och red, utan att säga ett ord, i långsamt skridt, samt åtföljd af major Schmelinsky, till den betecknade hålvägen. — — — Klockan hade emellertid blifvit elfva; österrikarnes anfall blefvo allt häftigare och mera öfverväldigande; de glesnade preussiska liniernas motståndskraft allt mindre och hopplösare. Antalet af döda hade tillvext så oerhördt att på många ställen, der den fiendtliga elden hade rasat häftigast, lågo väl femtio lik sammanhopade, och linierna måste bilda bågar för att formera sig omkring denna likhög. Hvarje grenadier hade bortskjutit etthundratjugo patroner på denna punkt; kraferna voro medtagna till det yttersta; men ännu stodo preussarne. Man vänjer sig tillochmed vid det ohyggligaste eller får en viss galghumor, som blifver en slags tröstare vid en nästan fullkomlig hopplöshet. tegimentet Meyerinck hade förlorat nästan halfva sin nummerär; ännu alltjemt yrde de fiendtliga kartescherna och muSkötkulorna som en dödens hagelstorm öfver detsamma; alltjemt nya luckor uppstodo i de glesnade lederna, och de tappra männen höllo stånd, oaktadt de ej längre hade en enda patron qvar i sina patronkök. (Forts.)