Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1866, sida 2

mot de båda insanteriregementen, som den nyss fallne prins Wilhelm af Braunschweig hade kommenderat, så att de glesnade lederna svigtade ett ögonblick samt veko ett par steg tillbaka. Men konungen rörde sig ej, ehuru han nu befann sig midt ibland lederna. — Ers Majeståt, jag bönfaller, för allt i verlden skona er höga person och rid åtminstone utom handgevärselden. Se huru folket faller rundt omkring er! ropade major von Schmelinsky vid bataljonen AltRetzow till konungen. Monarken gjorde en rörelse likasom vaknade han från en dröm, betraktade majoren några ögonblick lik någon, som söker att känna igen sig, och sade derefter med likgiltig ton: — Jag vill endast se huru denna kavalleriattack tillbakaslås af oss. — Jag ber för Guds skull, fortfor major von Schmelinsky, — skona er höga person; Hochkirch är ju förloradt, och fienden kommer oss slutligen i ryggen. ft Medan majoren talade kastade han en blick på konungens häst och såg huru det arma djuret vacklade, medan den täta röda blodströmmen alltjemt forsade öfver hans hvita hals. — Ers Majestäts häst är ju blesserad! ropade majoren. — Jag? ropade konungen, hvars tankar innu tycktes vara sysselsatta på annat håll. — Nej, hästen, upprepade majoren, — han skall snart förblöda och störta. Konungen kastade en blick på sin häst, varseblef nu äfven blodströmmen och ropade högt: