Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1866, sida 1

— Som jag befalt, löjtnant Bercht; gevären afläggas och karlårne införas. officeren dröjde ännu. — Det är tvåhundra man, herr kapten, sade han med en viss tvekan. — Nå ja, det har jag hört, svarade kaptenen; — än sedan? — Det är en styrka lika så stor som skansens besättning, återtog officeren; — vill inte herr kaptenen först afsända rapport om händelsen till högqvarteret och invänta order hvart desertörerna skola föras? — Jag vet hvad jag har att göra, löjtnant Bercht, sade kaptenen med stolt, hög dragen ton; — släpp in folket; rapport till högqvarteret skall derefter afgå. Officeren dröjde ännu. — Nå, har ni kanske ännu flera goda råd att gifva mig? frågade reduttens befälhafvare. — Ierr kaptenen värdes ursäkta, svarade officeren, men enligt Hans Majestäts instruktion måste vårt folk träda i gevär i närvaro eller i närheten af fiendtliga soldater. — Herre, hvad tänker ni på? dundrade kaptenen, som nu af envishet ökade sin oförsigtighet; — är det ni, som kommenderar här i skansen, eller är det jag? Verkställ genast mina befallningar och låt desertörerna inträda. Fruktar ni kanske tvåhundra vapenlösa fiender? Officeren rodnade af harm; han satte hatten, som han aftagit, hastigt åter på hufvudet och gick bort mot skansens ingång. — DOerhördt! sade kaptenen och vände om för att väcka de sofvande soldaterna. — Oerh — gentog Hukatz, men innan