Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1866, sida 1

Schweiz. II. 2. Kantonernas Författningar. Såsom förut är nämndt, voro alla d schweiziska kantonerna, med undantag a den korta tiden från 1798—1813, fullkom ligt sjelfständiga stater, hvilkas förenin; till ett fritt edsförbund afsåg nästan ute slutande ett inbördes försvar af hvars oc ens sjelfständighet. Edsförbundet var sjelfva verket blott en offoch defensiv allians, icke en -stat. Förbundsförfattningen af 1848. gjord häri den väsentliga förändring, som fram sått af redogörelsen för denna författning hufrudmomenter. Edsförbundet blef der med en verklig förbundsstat. Dermed in skränktes naturligtvis kantonernas föregå ende suveränitet, i allt hvad det gemen samma angår. I allt åter, som icke ä förbundsangelägenhet, åtnjuter hvarje kan on sin fria sjelfstyrelse och sjelfbestäm nelserätt. Sålunda har hvar och en af de 22 kan onerna sin Särskilta författning eller kon. titution. Så äro dessa statsförfattninga: också ganska olika, om de ock alla eg: len gemensamma karakteren: att hela be slutande makten ligger hos representant örsamlingen, som åt regeringen uppdragi beslutens verkställighet. I några smärre stater är det primärförsamlingen (såson på våra kommunalstämmor eller fordns ällmänna rådstugor) som beslutar omedelvart öfver kantonens angelägenheter. Til regeln uppställer hvarje kantons författning samma trenne högsta myndigheter som edsförbundets, nemligen: 1. Kantonens representantförsamling, ge nenligen kallad stora rådet eller kanton rådet ; 2. Kantonalregeringen, gemenligen kal ad regeringsrådet, lilla rådet eller stats. rådet, samt 3. Kantonal-domstolen. Kantonalmaktens förhållande till de särskilta kommuner (Gemeinde), som bild: cantonen, är ganska olika; i några, såson Bern, råder ett starkt centralisationssystem; i andra, såsom Apenzell och Graubändten, äro kommunerna fullt sjelfstän liga delar af kantonen. Kommunernas beslutanderätt inom de för densamma fastställda gränser utöfvas if alla röstberättigade medlemmar på kommunalstämman (eller kommunalförsamlingen); den exekutiva makten tillhör antin