Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1866, sida 3

:: Blandade ämnen Uämd. Ett brudpar kom nyligen i Frankrike till mären för att blifva vigdt. Då brudgummen gick uppför trappan kom han af oaktsamhet att stiga på sin bruds klädning, hvarvid den unga damen uppbragt utropade: , Nöt! Brudgrummen svarade icke och de fortforo att stiga upp för trappan. Mären var på sin plats, satte glasögonen på näsan, uppslog boken och började: ,Hr B., är. det er vilja att taga Jeanne Marguerite A. till hustru? — ,, Nej, ett så stort nöt är jag då icke, svarade brudgummen. Man kan tänka sig hvad verkan dessa ord åstadkommo. De resp. mödrarne svimmade eller försökte att göra det, äderna började gräl och mären aftog sina glason och tillslöt lagboken. Slutligen kom det till förklaring. Den unge mannen omtalade hvad som förefallit och sade att brudens häftighet hade gjort honom rädd för en sammanlefnad med henne och att han ville dö ogift. Emellertid tyckte både bruden och hennes slagtingar. att hon hade blifvit utsatt för skandal och att hon för att afböja denna borde säga nej, hvilket brudgummen gick in på, hvarföre man åter framträdde till mären, som ånyo sätter glasögonen på näsan, uppslår boken och börjar: ,,Hr B. är det er vilja ete. hvarpå brudgummen nu leende svarade: ,,Ja; men då ordningen derefter kom till bruden, svarade hon också Ja, i stället för att efter aftal svara Nej. Under den allmänna förvirring, som uppstod häröfver, uttalade mären aktformlen: ,,Då erkänner jag eder härmed i lagens man ett ättskaffens äkta folk. — ,Ja, men det är ju emot aftal utropade den unge äkta mannen, ,det kan ju ej vara allvarsamt menadt. — , Här menas allting allvarsamt, svarade måren, tog af sina glasögon, slöt igen boken och tillfogade: , Här spelas icke komedi, och dermed var den saken afgjord. De båda unga voro ett äkta par och man har sedermera ej hört omtalas huruvida de blifvit försonade med hvarandra eller om mannen sökt skiljsmessa från sin listiga äkta hälft, som så mästerligt hämnade sig för den förnärmelse han hade tillfogat henne genom att i sista ögonblicket säga Nej i stället för Ja och derigenom framkalla en obehaglig skandal. En svensk bedragare i Amerika. Nerikes Alleh. för sistl. Lördag innehåller följande: ,,Bland det afskum, som Europa i en oafbruten följd sänder till Amerika, (der uslingarne ofta göra sig skyldige till tilltag, som reaktionäre landsmän till bedragarne icke akta för rof att tillgodogöra sig såsom argument mot det fria Amerika) skall på sednare tider en viss Frans Oskar Gustafsson, kallad ,.baronen, hafva ådragit sig en särskild uppmärksamhet. Om honom berättar den svenskamerikanska tidningen Hemlandet, att han skall vara son till en rik mjölnare från Mjölby i Ostergötland. Från ungdomen skall han hafva kostat sin fader ett par tusen riksdaler om året, förstörde vid myndiga år ett arf af, som det uppgifvits, 40,000 rår och en hemgift, med en nu frånskild hustru, af 20,000. Slutligen skickades han till Amerika såsom en oforbätterlig, bortskämd son, och är så en af de många odömde brottslingar, som samlas dit att göra ondt. Om samme hederman skrifves i ett bref från Rockford i Amerika den 30 sistlidne Mars bland annat: Förliden höst kom till Rockford Frans Oscar Gustafsson. Han sade sig ega stor förmögenhet, såväl här som i Chicago, — men som han var mycket angelägen om, att detta skulle blifva bekant för svenskar, tyskar och amerikanare, anade några hans mörka planer, som nu blifvit besannade af verkligheten. — Fastän okunnig i landets språk, har han varit i tillfälle att lura både amerikanare och tyskar. Sedan han plötsligt afvikit från Rockford, fann man, att hvarje svensk här, såväl som på kringliggande platser, som han kom i beröring med, var mer eller mindre bedragen af honom. Ja, hjertlösheten gick så långt, att han icke skonade fattiga soldat-enkor, som han väl visste hade många barn och svårligen kunde, med hårdt arbete, förtjena det nödvändigaste för sig och de små.