Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1866, sida 2

förenade med en kedja af strider, som utgöra lika många lysande blad i republikens eller, rättare sagdt, republikernas historia. Den fransyska revolutionen inverkade mäktigt äfven på Schweiz. Det i många stater rådande aristokratiska regeringssättet (patriciatet) störtades och de underdåniga orterna upplyftades till likaberättigade medlemmar i statsförbundet, hvilket på samma gång ombildades till en enhetsstat, som styrdes af ett direktorium, stödt på en representation, bestående af senaten och stora rådet. Det var den s. k. Helvetiken, hvilken dock stötte de särskilda staternas frihetskänsla eller söndringslusta alltför mycket för hufvudet, för att kunna ega länge bestånd. Efter fyra år (1798— 1802) framkallade de upprepade oroligheterna Napoleon I:s s. k. , Mediationsakt, som innehöll en förmedling mellan enhetsoch federativ-staten och hvarmed Schweiz erhöll några års lugn, dock köpt till priset af stort beroende af den mäktige franske kejsaren. Efter hans fall förändrade sig förhållandena åter, och en ny ordning inträdde med Wiener-kongressen 1815, hvarigenom kantonernas fulla sjelfständighet blef ännu en gång den ledande grundsatsen. Bandet emellan de 22 kantonerna i utgjordes endast af en diplomatisk och militärisk öfverstyrelse, grundad på en representation, som hade vexelvis sitt säte i de tre hufvudorterna (Vororte) Bern, Zirich och Luzern, och hvilken representantj församling (,Tagsatzung.) allena förklarade krig och slöt fred, ingick förbund och statsfördrag med utlandet, utnämnde och återkallade gesandter samt organiserade militärkontingenten och förfogade öfver densamma. Samma förbundsförsamling hade äfven någon makt i det inre, såsom att bevilja tullar och vägpenningar, att pröfva de kantonala författningarne, m. m., men i allt öfrigt voro kantonerna hvar för sig fullkomligt suveräna, så att de hade sina egna tullgränser, egen lagstiftning, m. m. Efter Sonderbundskriget 1847 förändrades dessa förhållanden och en ny, vigtigi stidpunkt inträdde i Schweiz historia, i det att 1815 års lösa statsförbund nu förvandlades till en förbundsstat, som i sjelfva verket skapat republiken Schweiz, i stället! för att man förut hade 22 små republiker. På samma gång har ock känslan af att vara sejuveieare blifvit alltmera betydelseffull och vunnit makt öfver begäret att vara i bernare, zirichare, 0. s. v. I Då inför våra monarkiska föreställnings-, sätt enhetsstaten emellertid ännu förefaller alltför svag, ja i vissa delar ofattlig, så bör, man, såsom ofvan är nämndt, ej glömma, j att alla de särskilta staterna varit så nyss, fullkomligt suveräna och att de, i den närvarande författningen, bragt ett stort offer . åt det gemensamma utaf deras särskilta maktfullkomlighet. i Efter denna hastiga öfversigt, vilja vi något närmare redogöra för det schweiziska statssystemet, sådant det nu rättsligen och, såsom det synes, uppburet af hela nationens bifall, består, i enlighet med förbundsförfattningen af den 12 September; 1848. : Här möta 1. Förbundsförfattningen, 2. De kantonala författningarne. 1. Förbundsförsattningen. Under det kantonerna bibehälla all sin sjelfstyrelse i det inre, så hafva de till förbundet öfverlätit: hela den diplomatiska och militära ledningen; skiljedomareskapet mellan kantonerna, eller mellan någon af dessa och förbundet; stadfästelsen af kantonernas försattningar; tullväsen; postoch telegrafväsen; myntprägling; fastställande af lika mått, mål och vigt; öfveruppsigt öfver vägar och broar, m. m. Förbundets befogenhet är alltså här i det närmaste lika med förhållandet i de Förenta Staterna. Äfven förbundets representation och styrelse äro bildade efter dessa staters förebild, ehuru man, såsom redan är nämndt, icke i Schweiz velat införa en förbundspresident efter amerikanskt mönster. Den högsta beslutande makten i det schweiziska edsförbundet utöfvas af förbundsförsamlingen, som består af; ; 1. Nationalrådet. 2. Ständerrådet. Nationalrådet bildas af representanter!Ä utvalda från alla kantoner i förhållandelt till folkmängden, eller en representant för 20,000 innevånare (dock har hvarje half-! kanton att välja minst en representant); hvaremot Ständerrådet bildas genom 2:ne repre-Je sentanter från hvarje kanton, oberoendesl! af dess större eller mindre folkmängd.ls Ständerrådet består alltså af det bestämda antalet 44 ledamöter. Valen till nationalrådet verkställas di-h rekt, inom derför fastställda valkretsar, hvilka dock ej få bestå af delar utaf olika kantoner. Röstberättigad är hvarjee schweizare, som fyllt 20 år och i öfrigt ej är utesluten från borgerliga rättigheter i den kanton, hvarest han bor. Valbar är si hvarje röstberättigad schweizare af verlds-J; ligt stånd (alltså äro prester uteslutne).. Nationalrådet väljes på tre år. ! Ledamöterna till ständerrådet utses af) de särskilta kantonerna efter samma grunder, som de välja sina egna representanter eller råds-ledamöter. De väljas, efter kantonernås egen bestämmelse, på 1, 2 å 3 år. Nationalrådets ledamöter honoreras utur förbundskassan (med 12 frs om dagen); ständerrådets af kantonerna. Båda råden samlas en gång om året, 1 uppå utsatt dag, till ordinarie session, men si kunna äfven deremellan sammankallas dels ! af förbundsrådet, dels när !, utaf natio-Je nalrådets medlemmar eller 5 kantoner sålj Pra