Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1866, sida 5

Litteratur. Biskop Claus Pavelss Autobiograli. — Udgivet af C. P. Riis. — Christiania 1866. J. W. Cappelens Forlag. Trykt hos J. Chr. Gundersen. Att sjelfbiografier och memoirer af personer, som på grund antingen af sina utmärkta personliga egenskaper eller af sin samhällsställning eller af andra tillfälliga omständigheter befunnit sig inom sferer, der de kunnat göra vigtiga och intressanta iakttagelser, mången gång utgöra ovärderliga bidrag till ett lands politiska historia eller dess kulturhistoria, är en sanning, hvilken icke ens de torde vilja förneka, som hysa betänkligheter mot dylika arbetens publicerande, derför att de innehålla personligheter, närgångna blickar bakom det enskilta lifvets kulisser etc. Biskop Pavels sjelfbiograsi innehåller ganska mycket, som måste intressera dem, hvilka önska erhälla en närmare kännedom om åtskilliga personer, hvilka i slutet af det adertonde och i början af det nittonde århundradet intogo framstående rum inom Danmarks litterära verld, och för öfrigt låter den oss blicka in i den tidens söllskapslif, förherrskande ider och sociala förhållanden. Förf. lägger med naiv öppenhet såväl sina fel som sina förtjenster i dagen uti dessa anteckningar och framstår såsom en äkta son sin tid. Han är en prest, som — hur mycket han än hä och der talar om sin kärlek till ,,Religior og Dyd — dock tänker mer på erhållande af ett godt levebröd, än Sörer Aabye Kierkegaard skulle gillat. Han uppträder, under det att han bedrifver sing teologiska studier som ifrigast, såsom verksam medlem af ett enskilt sällskap, hvar gifvas dramatiska representationer, och sedan han fått sitt ,,levebröd, sitt kapellanskall i det tråkiga Brevig, tyckes be kymret om hur han skall bäst fördrifve tiden vara en hufvudfråga för honom — en fråga, som ej löses förrän han åte kommer till Köpenhamn, till den glade kretsen af litterära vänner och till en pre dikstol, der han om Söndagen kan stige