Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1866, sida 2

Jag lät min upplyftade hand åter sjunka ned och darrade i hela kroppen. En så örskräcklig död hade jag ännu aldrig sett, och jag kunde inte taga ögonen från den ohyggligt stympade kanonieren. Då kommo våra förställare tillbaka med unmunition, och i samma ögonblick märkes en liflig rörelse utefter hela vår linie. Adjutanterna sprängde åter som galninsar fram och tillbaka; officerarne kommenderade allt hvad tygena höllo, och flera zeneraler kommo framridande samt sägo med sina kikare ned i dälden mot den findtliga ställningen. Jag hade just förrättat min tjenst vid tanonen och begagnade det fria ögonbliccet för att efterse hvad de egentligen hade ör sig derborta. Guds blixt! Det var en syn. En fruktansvärdt lång linie fransyska cyrassierer kommer i skridt utför höjderna; tt egendomligt rasslande, likasom hade mn million kedjor blifvit skakade, framtränser till oss från deras jernklädda leder, le långa pallascherna blixtra hotande i uften, standarerna fladdra, trumpeterna smattra så att det tränger genom märg och ben, och slutligen, då hela den ofantiga kavallerimassan hunnit utför höjden, tter hon sig i traf, derefter i galopp och stormar likt en rörlig jernmur genom den smala dälden och uppför våra höjder. .Fyr! kommenderade officerarne utefer hela vår linie. Kanonsalvan brakade ned mot dälden, le tramstormande kyrassiererna törsvunno låågra ögonblick i den täta krutröken, men löko åter upp ur det hvitgrå töcknet och ycktes sluta sig allt fastare tillsammans