Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1866, sida 2

Göteborg den 12 Maj. Staden och Länet. Stadskomminister IIallen och den lyra tiden. Då våra kyrkostämmor i allnänhet pläga vara föga besökta, äfven när emförelsevis vigtiga ärenden förekomma, orde det vara skäl att påminna om den ill nästa Måndag kl. 10 utlysta kyrkoämma, till hvilken domkyrkoförsamlingens stberättigade medlemmar äro kallade för ut höras och besluta rörande en af stadscomministern Halln ingifven an yersonlig löneförhöjning. En insändare till jöteborgsposten anslår hr stadskonminiterns årliga inkomster till omkring 6,000 dr, hvaraf 3,009 rdr utgöra den egentliga conuninisterlönen, 650 rdr tillskjutas af ztadskassan, S00 rdr komma på hans lön som lärare vid härvarande seminarium samt let öfriga härflyter från extra-göromål af olika slag. Hr Iskomministern synes emellertid hafva den sorgliga erfailjefader, ifren när försakelse af det jordiska åligger honom såsom en presterlig och kristlig ligt, omöjligen kan berga sig med dessa 5,000 rdr om året, hvadan han nu begär en löneförhöjning af 1,600 rdr, synbarligen i det måhända alltför sanguiniska hopp, att 7,000 rdr skola räcka till, när man ingenting offrar på denna verlds fåfingligheter och icke tänker på att samla andra skatter in sådane, som mal och rost ej förtära. Denna hans erfarenhet af dyrheten här på platsen är desto bedröfligare, som det otvifvelaktigt gifves ganska många medlemmar af den församling, som han har att förelysa i förnöjsamhet, hvilka skulle wa tacksamme mot sörsynen, om deras arbete och sträfvanden för sina familjers underhåll kunde inbringa dem hälften, ja edjedelen af den summa, som hr stadskomministern uppbär för det att han sönlagligen från predikostolen inskärper eller bör inskärpa försakelsens sköna dygd hos sina åhörare. Men frågan har ä som bör tagas i betrak kan är statskyrka och nan ligger närmast til u studerande ynglingar, som önska läsa så litet och erhålla ett ,levebröd så fort som möjligt, kan det icke hjelpas. att månsa af de presterliga funktionärerna — äf8. venhet, att en anspråkslös fa ven en annan sida, tande. Sålänge kyrden presterliga bahands att beträda ven sådane som omgi )deur af helighet — s idams barn, betrakta leras legotjenst inbrir ing högst väsendtlignå betalas bra, när d vit sig med en viss kola, likasom andra de inkomster, hvilka ngar, såsom mågonoch fordra, att de e predika bra. ArHetaren är, äfven ur denna synpunkt, sin ön värd. Är han till sinnelag och böjelser så beskaffad, att han föredrager en undlig lön här på jorden framför den lön, som i himmelen väntar den sanna försacelsen — den som är en verklighet i lefnalen och ej en klingande bjellra på predikostolen — då må en församling, som trifes under sådane kyrkliga förhållanden, så tillse, att dess kyrklige tjenstemän j med skäl må kunna beklaga sig öfver lålig betalning för sina prestationer. Vi tafva dock med denna anmärkning icke i ingaste mån velat förorda br stadskommiister Hallens ansökan, ty vi våga, i trots