Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1866, sida 2

gen. Den, som en gång har sett honom, glömmer honom aldrig! Jag erfor en häftig skräck, då marketenterskan sade detta, och ville i början knappt tro att denne lille, tjocke man kunde vara kejsar Napoleon. Men då jag åter riktade kikaren mot honom, såg han upp mot himlen, och uppknäppte derefter långsamt den långa, grå öfverrocken, och derunder kunde jag nu tydligt se en grön uniform med guldepauletter. — I detsamma tycktes han gifva en befallning till en bredvid honom stående officer, ty denne skyndade hastigt bort, och några minuter derefter brakade ett kanonskott. Hastigt som blixten ryckte jag kikaren från ögat, sköt ihop honom och lemnade honom åt marketenterskan. — Nu brakar det löst, sade hon i det hon åter tillslöt sin korg; — den här gången har han väntat tills regnet upphört; det är annars inte hans sak. — Adieu, kanonier! Håll er tappert och betala honom ordentligt med samma mynt! Med dessa ord upplyftade den goda madamen sin tunga korg, och drog sig undan bakom vår första infanterilinie. — Klockan är precis tolf, sade en officer, i det han såg på sin klocka och derefter gick fram till sin afdelning. Nu började adjutanterna återigen att flyga hit och dit; infanteriet tog sina gevär i händerna och slöt sig närmare tillsammans i lederna; kanoniererna framträdde till sina kanoner, engelska och tyska kommandoord ljödo genom de långa, lesa lederna, och de högre ofucerarne höllo korta tal till sina i skulle stå fast och ej vika ett steg tillbaka. sdelni