Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1866, sida 2

lana tydliga vinkar af den mäktige sfinxen i Tuilerierna. RYSSLAND och POLEN. Åtskilliga ryska tidningar meddela nu uppgifter om den persons, Karakosow, föregående öden, som sköt på kejsaren. Han har varit juris studiosus vid universitetet i Kasan, från hvilket han ,för lagvidriga handlingar år 1861 uteslöts. 1864 flyttade han till Moskwa, vid hvars universitet han tvenne särskilda gånger beirde att blifva inskrifven. Detta tillät ke, men han erhöll tillträde till de ju diska föreläsningarne. Emellertid besökte nan inga sådane och var fullkomligt obekant med studenterna i Moskwa, så att dessa med fullt skäl nu kunna protestera mot ett kamratskap, som de naturligtvis icke heller vilja kännas vid. Sedan Augusti månad förlidet år synes Karakosow hafva fört ett verkligt vagabondlif. Anående hans vistelse i Petersburg skrifver Wjest: Den 14 April, kl. 1 på natten, kom en obekant till Snamenskihotellet och tillkännagaf för den vid hufvudingången varande schweizaren, att han just nu kommit från Moskwa, samt begärde ett rum ör natten. Han var klädd i en simpel grå bondrock, röd skjorta och höga stöflor. Han hade under venstra armen ett schatull af mahogny och under den högra några kläder. Man anvisade honom ett rum i redje våningen. Då han tillfrågades om namn och pass, svarade han, att han skulle afresa redan följande morgon — och man nöjde sig dermed. Mor: sv derpå gick den obekante ut o. tullet samt his tonen kom uppassare san efter som föIter gick nde oier sig sina sadagen, som mordförsövä dagar derefter komme polistjenstemän till hotellet och undersökte hans bostad. Utom de qvarlemnade sakerna påträffades ingenting. I schatullet låg ett stycke tjockt, blått sockerpapper en ända tjock tråd, virad i ring och et brefkuvert, från hvilket namnet var af skuret. På golfvet lägo stycken af et sönderrifvet bref. Då dessa stycken satte: tillsamman, kom man underfund med, at brefvet var från en anhörig, som bodde Moskwa. Till denne telegraferades att an komma till Petersburg. Vid ankomstei dit fördes han i cellen till brottslingen som bleknade vid det oväntade besöket Anförvandten igenkände honom genast oci utropade: , Dmitrij, är det möjligt! Mh Gud, alltså är verkligen du den skyldige!