Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1866, sida 3

blott skäl att prisa den engelska styrelsen. Men jag måste ut. Jag tillkannagaf min åstundan derom för en säker person, med hvilken en oförutsedd omständighet hade satt mig i beröring, och fängelsets portar ha så till sägandes öppnat sig framför mig. Jag vet icke hvem, som skulle satt sig deremot. Rundt omkring mig har jag icke sett annat än medbrotslingar. — Men en gång på fri fot, inföll någon, hur kunde ni lemna Irland? — En gång på fri fot, svarade Stephens, flydde jag till landsbygden. Man försåg mig med penningar och en revolver. Jag fick med detsamma veta att ett pris var satt på mitt hufvud, — den utlofvade summan var 40,000 livres, — och att hvilken som ertappade mig skulle återföra mig till Dublin död eller lefvande. Jag har ända till den stund jag gick ombord vistats på den irländska landsbygden; om dagarna uppehöll jag mig i någon hydda, om nätterna vandrade jag för att uppnå en annan. Hvart jag kom var jag igenkänd. Man väntade mig, man gissade att det var jag. Oaktadt den stora summa, som regeringen i Dublin utfästade för mitt röjande, har dock ingen vågat angifva mig, och denna enda omständighet bevisar att jag förfogar öfver Irland. — Och nu, hvilka äro edra planer? — Jag går att i Amerika uppsöka en arm6 af 200,000 man, som väntar mig der, och med hvilken jag kommer för att befria Irland, mitt fådernesland, från det britanniska oket.