Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1866, sida 2

derna att aflyfta från landets skuldror den centnertyngd af osjelfständighet, som hvilade på dem. Det var ej godt att höra hvad denne talare sade, ty fäderna öfverlemnade sig ogeneradt åt prat om hvarjehanda saker. Öfverste Rosensvärd och general af Klint yttrade sig i väl genomtänkta föredrag till förmån för förslaget. Hr Witt talade en god stund om örlogsstationen Karlskrona, om hvilken friherre Klinckowström och Raab yttrade, att den borde flyttas, men han inlät sig ej på sjelfva frågan, och såsom det passar en representant för Karlskrona menade han tro på, att om örlogsstationen flyttades från Karlskrona, så vore det då blankt ute med oss svenskar. Erik Sparre yttrade sig med sin vanliga sirlighet för förslaget; kyrkoherden Ötterström och Carl Anders Larsson emot detsamma. Den sednare är en tvärsäker karl, med god förmåga att yttra sig och så ser han något ut, skall jag säga, lång, och fet sedan som en riktig kontraktsprost. Då inga flera talare anmält sig, förklarade landtmarskalken öfverläggningarne slutade. I går redan gjorde bondeståndet slag i saken och afslog K. M:ts förslag. I de andra stånden går det väl ej så fort, diskussionerna bli sannolikt vidlyftiga, och hvilken nytta har man då haft af de gemensamma öfverläggningarne? I går Lördag företogs det denna gång så betydelsefulla valet till förstärkt statsutskott. Hos adeln, som var talrikt samlad — omkring 350 personer — börjades valet kl. 1, 11 f. m., och ej förr än närmare kl. 7 på aftonen blef resultatet bekant. På hvarje valsedel stodo 30 namn, och med antagande af 350 närvarande skulle således 10,500 namn uppläsas och protokolleras. Sådant tager tid. Man antager att Karlstads-linien och i allmänhet sparsamhetsprincipen segrat vid valet. Vi få snart se om detta antagande är riktigt. — Om Lördag väljes till förstärkt konstitutionsutskott, som bland annat skall afgöra den vigtiga frågan, om åt judar skall beredas tillträde till vissa befattningar i statens tjenst. Det är ett opassande steg från riksdagen till — Sköna Helena, men jag vågar det ändock. Jag menar nu ej Öffenbachs operett, utan den vackra trollpackan m:ll Helena, som uppträdt hos La Croix, med handskar på händerna, rosafärgad sidenklädning, håret upplagdt å la grec, de allra baraste armar, m. m. Det kan vara värdt 1:50 att se en så vacker flicka och höra en så präktig fransysk prononciation som hennes, men trollkonsterna äro ej värda många öre; på hennes pappas — troligare hennes broders — afslöjande af bröderne Davenports konststycken blef ingen klok. En elegant och talrik publik bevistade första sancen, tack vare de utskickade bjudningskorten på fransyska till gräddan af fina verlden. Till andra och sista föreställningen torde ensamt Helenas utbasunade skönhet draga åskådare. Dtrottninggatans och Stora Nygatans invänare i våningarna en trappa upp blefvo här om morgonen högst obehagligt öfverraskade af att plötsligt finna personer, som i förbifarten kastade ganska näsvisa blickar i nämnda invånares intimare huslighet. Det var resp. passagerarne på taket å den nya omnibus, som går på linien Kungsbacken— Slussen, hvilka tittade in lite hvarstans och förorsakade stor villervalla. Det är nu alldeles nödvändigt att ha jalusier eller gardiner fördragna — tänk bara under expositionstiden, då en mängd nyfikna främlingar till på köpet komma hit och bestämdt åka på taket, hvad man kan bli obehagligt exponerad! Xy.