Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1866, sida 3

2; Blandade ämnen Ledsnad vid lifvet. En dag i förra månaden inställdes för polisdomstolen i London en fattig qvinna, blek som ett spöke och förfärligt mager; hon kunde icke stå på sina ben. Aftonen förut hade en poliskonstapel mött denna skugga, som vacklade framåt gatan; han frågade henne hvem hon var. Jag heter Susan Poulson, svarade hon, jag saknar alla utvägar till uppehälle, lifvet är mig en börda och jag har förgittat mig. Hon hade i sjelfva verket tagit in en stark dosis oxalsyra. Hennes lif räddades blott genom den omsorgsfullaste läkarvård; från polisstationen fördes hon till närmaste arbetshus. Då hon framställdes för direktionen skälfde hon i hela kroppen och uppgaf skrik af smärta. — Må man hänga mig, ropade hon, jag begär att få do! Det upplystes att denna olyckliga en månad förut, då hon fann sig alldeles hjelplös, en natt hade inträdt på arbetshuset; följande dagen vägrade hon att förrätta det arbete som fordras af dem, hvilka blifvit herbergerade under natten; hon påstod att man hade ot sätt misshandlat henne. Distriktdomaren dömde henne till tjuguen dagars straffarbete. Susan försökte i flera omgångar att strypa sig; hon sade att hon ville dö och att lifvets börda var för tung för henne.