Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1866, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. Underrättelser från sachsisk-böhmiska änsen af den 2 Maj bekräfta, att Österej blott i sina södra, utan ock i sina norra gränsprovinser hade börjat rustninsar i storartad skala, redan innan den preussiska mobiliserings-order, som i Frelags utfärdades från Berlin, kunde vara känd. Ofantliga hästuppköp hafva blifvit gjorda öfver hela österrikiska monarkien; le hemförlofvade soldaterna och reservmanskapet af alla vapenslag, ända till den ittonde årgången, inkallas under fanorna. Detta gäller icke blott Österrikes s. k. talienska armå; äfven det i Böhmen och Mähren stående infanteriet förstärkes betydligt, och det hette, att uppställandet if depotdivisioner, motsvarande de preusa ersättnings-bataljonerna, redan var nnordnadt. Från Sachsen skrifves till preussiska tidningar, att rustningarne der frigt fortsättas, ehuru med iakttagande af största möjliga hemlighet. De militära anordningar, som i Sachsen träffas, antyda på den förut omtalade planen, att armåen, i händelse af krigsutbrott, skall intaga fasta positioner i bergstrakterna och der afvakta österrikarnes bistånd. Vapen-och beklädnadsförruder sändes till Annaberg i Erzgebirge, och från Bautzen afgingo stora spanmålstransporter till Freiberg. På grefve Bismancks hotande uppmaning till Dresdenarta! omettet att inställa sina rustumgar, har sachsiske inoch utrikesministern hr 2. Beust till en början gifvit det undvikande svar, att han måste skaffa sig närmare underrättelser rörande sin regerings militäriska mått och steg, innan han officielt yttrade sig i ämnet; derefter har han aflåtit den förklaring, att Sachsen rustar, dels för att icke blifva indraget i ett möjligen förestående krig, dels för att vara tillräckligt krigsfärdigt, ifall ty det beslutar, att staternas milit genter skola mobiliseras. Slutligen har hr v. Beust i förbundsförsamlingens möte den 5 dennes framställt ingenting mindre än en begäran, att förbundsdagen skall intervenera för att beskydda Sachsen mot dess hotande granne. Preussens ombud å mötet förklarade naturligtvis, att hans regerings åtgärder äfven mot Sachsen vore af rent defensiv beskaffenhet. Ärendet skall af 1örbundsdagen afgöras om Onsdag. I Preussen, särdeles inom fredspartiet derstädes, råder stark förbittring mot herr v. Bellst, som anses hafva med vett och vilja förvärrat krisen och egentligen vara den, som förledt Österrike till dess förnyade rustningar genom den förklaring, att mellanstaterna måste kasta sig i Preussens armar, om icke Wienerkabinettet vidtoge åtgärder, egnade att gifva pålitligt ryggstöd åt mellanstaternas hittills följda antipreussiska politik. De underrättelser rörande Österrikes krigsförberedelser i Venetien, hvilka aninda öfver Italien, meddela, att redan den 25 April hade myndigheterna i Venetien beordrats att träffa anstalter för emottagande af 70,000 mans förstärkning till armåen derstädes. Bland dessa voro 20,000 man kroater, medan deremot det manskap, som utpressats i Venetien, Syd-Tyrolen och Triest, blifvit, till ett antal af 10,000 man, förflyttadt till de tyska provinserna, för att användas norrut. Ohyggliga uppträden skola hafva förefallit vid det venetianska reserymanskapets inkallande eller indrifvande under fanorna; flerestädes gjorde de öfverfallne reservisterna väpnadt motstånd mot gendarm-patrullerna. Ehuru maximum af tjenstetid, reservtjensten inberäknad, är tio år, blefvo karlar, som redan tjenat elfva år, bortsläpade af gendarmerna; det manskap, som för två månader sedan uttjenat sin tidi armböen, har icke blifvit afskedadt, och allt tycktes bevisa, det österrikiska regeringen hade för plan att beröfva Venctien alla dess stridbara män. Det sålunda utpressade manskapet uppstämde ofta, vid ankomsten till sina depoter, lefverop för Italien och general Garibaldi. Kring Peschiera voro den 25 April skansar uppkastade och alla förberedelser träffade att möta en belägring. Den beryktade fyrkantens fästningar hade oy: