Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1866, sida 2

och ställer till buller och bång. Ja, ja, vi få väl se. — Men hvar slutade jag? — Jo, riktigt. — Knappt hade vi hört att han återigen var i Paris, så dröjde det inte heller så länge förrän fransoserna kommo till Belgien, der vi då stodo, och började naturligtvis genast ett nappatag med oss. Quatre-Bras tror jag heter platsen der vi först stötte ihop, men det blef just inte mycket, och då vår hertig fick veta, dagen derpå, att gubben Bliicher, som kommenderade preussare, hade förlorat slaget vid Ligny, så marscherade han ett stycke längre bort med oss och uppställde oss i slagordning framför byn Mont-Saint-Jean. Gubben Bliicher hade nemligen låtit säga vår hertig att han skulle stå helt lugn om Napoleon gick honom på lifvet; ty han skulle komma honom till hjelp. med hela sin armå, det kunde han lita på. Nå, sålunda stodo vi redan fix och färdiga på morgonen den 18 Juni. Hertigen hade posterat vår tyska legion i midten eller i centern, som det heter på soldatspråket. Mitt batteri stod främst, och emedan vi hade intagit vår ställning på en långsträckt ås, så kunde vi se öfver den smala dälden till den midtemot belägna åsen, som var förbunden med vår genom en bred väg, hvilken gick rakt fram genom dalen. — Åh, j ag ser det så tydligt för mig som hade act varit i går. Nära denna breda väg, ungefär halfvägs till de midtemot belägna höjderna, låg en liten arrendegård, som de kallade La HayeSainte; hertigen lät äfven besätta den med en afdelning af vår tyska legion, och ett stycke till höger derifrån låg åter en gård med ett slott kalladt Houguemont, jemte