Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1866, sida 2

Embetsmannen ruskade tvifvelaktig sitt hufvud, genomläste brefvet ännu en gång från början till slut och började derefter ånyo: — Det hjelper inte, käre vän; han måste nödvändigt under bataljen vid Water100 hafva gjort något, som man inte så lätt kan glömma. Tänk noga efter, så kommer han väl slutligen ihåg det. Arbetaren betraktade amtmannen för att öfvertyga sig att han hade talat allvarsamt, och först då han ånyo hade blifvit uppmanad att noga besinna sig, skakade han ännu en gång sitt hufvud, likasom till hälften misstrogen, och försjönk derefter i ett djupt eftersinnande, medan de tre polismännen betraktade honom med den störta uppmärksamhet, imtmannen tycktes likasom sitta på kol, hans otålighet stegrades i samma mån i arbetarens tystnad och eftersinnande ngdes. edan han en stund ryckt på sin stol i hvarje ögonblick betraktat klockan, de han icke uthärda längre utan fråe blusmannen: -Nå! — Har han inte påminnt sig nå0? — Det dröjer ju en hel evighet! rbetaren upplyftade hufvudet, log åter på sitt godmodiga sätt och sade, i det han de en rörelse för att stiga opp: Såvida herr amtmannen inte skämmed mig, så är det väl ett misstag, — har inte uträttat något märkligt i slaact vid Waterloo. -Sitt han stilla, befalte den högste stjenstemannen i Rauschenberg; — men måste hafva gjort något märkligt, säJag honom, annars kunde inte det här orefret hafva anländt från England. —