Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1866, sida 2

äkrar regeringen aktionspartiets fulla nedverkan i händelse af ett krig och säer sig hafva skäl till den förmodan, att egeringen skall underhålla de frivilliga årerna samt förse dem med vapen. Ett rykte säger, att Garibaldi ned en frivillig kår landstiga någo å venetianska kusten; samtidigt h kulle Mazzini sprida en proklamation till enetianarne. Genom detta skulle italienka regeringen undgå allt ansvar för anallet. Från Rom skrifves, att alla österrikiska fficerare, hvilka vistats der på permission, rhållit befallning att inställa sig vid sina egimenten. FRANKRIKE! I samma ton, som ofta under den sedlaste tiden, yttrar sig Constitutionnel i m lång artikel, der det bland annat heter: Utländska och — vi konstatera med smärta letta förhållande — till och med franska idningar indraga Frankrikes namn i krigsktena. Om Preussen strider med Österrike, eller sistnämnde land med Italien; om den ena eller. andra af dessa makter gifver en större utsträckning åt sina rustingar eller söker förevändningar för fortittandet af dem; om från den ena eller andra sidan något skäl till agitation förefinnes, så är man genast färdig till det påståendet, att Frankrike har sin hand med i spelet. Ja, man vill rent af göra Frankrike ansvarigt för icke allenast situationen för ögonblicket, utan äfven för de händelser, som deraf kunna komma. Dessa semena insinuationer äro, Gud vare lof! hvarken öfverensstämmande med sanningen, bestyrkt af fakta, eller med afsigterna af den kejserliga regeringens verkliga politik. Frankrike har stora intressen för fredens bibehållande. Det har på kontinenten utbredt handelsfrihetens grundsatser och genom fördrager med de flesta stater vunnit dessa principers tillämpning. Det finnes dervid fördelar, som gynna utvecklingen af dess industri, handel och nationalrikedom på ett förvånande sätt. Detta land lägger synnerlig vigt vid fullkomnandet af sina kommunikationer: kanaler, jernbanor och öfriga vägar. Med yttersta omsorg ordnas allt för nästa års verldsexposition, till hvilken hela verlden inbjudes och som mött så stora sympathier. Kan då en regering, som på ett så i ögonen fallande ätt arbetar för handelsfrihet, industrielt framåtskridande, stora allmänna arbeten och den stora verl positionen, gynna en politik, som åsyftar krig? Månne icke den kejserliga regeringen bättre än någon annan känner de olyckor. om ovIIKorligen skola blifva krigets följder? Det är ju denna regering, hvars energi Frankrike har att tacka för sin handelsfrihet! Det är ju denna regering, som föreslagit och utfört alla de nyttiga åtgärderna för handeln och åkerbruket! Det är ju denna regering, som beslutat verldsexpositionen och som med oaflåtligt nit arbetar på denna högtidlighet, i hvilken hela verlden bör deltaga! Det är ju slutligen denna regering, som beständigt för folken framhållit fredens välgerningar och satt Frankrike i stånd att draga större fördelar deraf än de flesta andra folk! Allt detta visar tydligen den närrvarande regeringens i Frankrike förkärlek för freden. Men hvarken Frankrike — så starkt det än må vara — eller dess regering — huru stort dess inflytande än är — kan öfverallt befalla öfver händelsernas makt. Föreligga ännu klart de närmaste orsakerna till och ändamålet med konflikterna i Tyskland och Italien? Ar det Frankrikes regering, som agiterat i frågan om hegemonien i Tyskland, ur hvilken fråga framgått rivaliteten mellan Österrike och Preussen? ... Om det skulle blifva så olyckligt, att ett utbröte, så skall Frankrike — vi upprepa detta ännu en gång — icke bära något ansvar härför, och vi skynda oss att tillägga, det vi lyckönska regeringen till den hållning, som den antagit i afseende på denna eventualitet... Frankrike skall blifva sullkomligt neutralt, och det kan e bero på någon tillfällighet, om Frankrike indrages i konflikten eller icke. Månne iche denna lyckliga ställning är resultatet af en vis och klarseende politik? I fall man känner någon bättre politik, så fordra vi, att man måtte föreslå den! RYSSLAND och POLEN. Det intryck, som det mot kejsaren föröfvade mordförsöket utöfvat på alla klasser i Ryssland, är sannerligen förvånande. Med en för den ryska nationalkarakteren egendomlig omåttlighet är ådet i hela det stora riket jubel öfver räddningen at landets fader-. Alla synas liksom täfla om att uttrycka sin underdånighet och trohet. Tusentals adresser inkomma till kejsaren dels genom deputationer, dels — 9 Y 1 Pp