Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1866, sida 1

trädsskogarne öppnar sig dock utsigten oupphörligt öfver fruktbara åkrar och leende löfskogsdungar. Öfver Culmbach rufvar det gamla fästet Plauenburg, som nu inrymmer tukthusfångar. Den lilla staden sjelf bjuder den resande på ett berömdt bäjerskt öl, hvilket man dock måste mottaga genom vagnsfönstret. behållande de gammalmodiga glasen på köpet. Barrträdsregionen är nu försvunnen och landskapet erbjuder en förtjusande leende natur af åkrar och ängar och kullar bevuxna med fruktträd, hvilkas kronor nu liknade lätta drifvor af snö. Humleodlingen begynner, ehuru plantorna ännu ej höjt sig mycket från jorden. Det hela är en fortsatt trädgård. : Den gamla historiska staden Bamberg (med 23,000 inv.) låg dunkel för våra ögon, med sina götiska tornspiror. I ett präktigt slott på en höjd dväljes den förre konungen a Grekland, som i denna vackra natur ej bör sakna det oroliga land, som afskedat honom så snöpligt. Det lilla Erlangen, med dess många inoch utländska doktorer, erhöll blott en blick i förbigående, ty sällskapet i kupten ådrog sig en större uppmärksamhet. De slumrande resenärerna måste vid orden: ursäkta mig, sätta sig upp och gifva plats åt trenne unga flickor, som från en landtlig utfird medförde korgar af vilda blommor: violer, majrosor, hyacinter m. m. äfvensom ockregndrypande paraplyer. Samfirdseln blef dock ej lång; de muntra och naiva flickorna aflöstes af en annan familj, hvartill hörde en språksam man, som befanns vara ej mindre in 83 år gammal. Han representerade alltså väl den vetenskap och det yrke han idkade. Den gamle herrn var nemligen , Königl. Bayer. Hofantiqvar Pickert i Närnberg. Han var angelägen att göra bekantskap med sitt reseillskap och berättade derefter att han kände flera svenskar, af hvilka han väl erinrade sig generaldirektören Huss, juvele n Hammer, m. fl. Han egde, efter utsago, den största antiqvitetssamling nbers, e:agande ej miurde än 211um Nsynta saker. ; bekant med geneom sednt r, hvilken besök ock fordom var ral Bernadotte, li 108 son, konung OLCA amlmgar. Den game antiqvariens do. kännt en svenska, nemligen den bu L ångerskan Fräulem Eufrosyne Ö. som bott hos henne några veckor i Nirnberg. Det var , eine sehr solide Dame Den språksamma frun fägnade sig åt att höra det ifrågavarande dam var nu icke mindre solid. Den gamle Pickert lemnade kupåen, för att resa till något ställe, der han uppdagat tillvaron af någon ny antiqvitet, och det blef åter tyst i vaggonen, inom hvilken den tända lampan spred blott ett matt jus. Det åldriga, minnesrika Närnberg låg i en djup skymning; ledsamt att ej få närmare betrakta denna stad, som lärer trognare än hvarje annan bibehålla sin medeltidskarakter uti gamla och nya götiska byggnader. Lika dunkelt framskymtade också Nördlingen, ehuru den frambrytande månen spred ett blekt skimmer öfver dessa fält, som i Sverges historia ega ett sorgligt minne. — Vid Donauicerth kunde man hastigt se den lugna mörka ytan af Donau. hvars bredd här dock icke väcker föreställningen om något stort vattendrag; den berömda floden visar sig på detta ställe ej bredare än 2 å 3 gånger Säfveån i dess nedra lopp. Äfven staden Augsburg måste vi förbigs utan närmare bekantskap. Och dock är denna stads namn oss så väl bekant, genom dels Augsburger Allgemeine Zeitung, dels den icke mindre intressanta Augsburgiska bekännelsen. Det var nemligen på en riksdag i denna nu så katholska stad, som de protesterande tyska furstarne öfverlemnade sin berömda och af alla protestanter sedermera så mångfaldigt besvurna (ehuru af få lästa eller kända) , Confessic Åugustana. Då Augsburg har sitt namr efter den romerske kejsaren Augustus (staden hette ursprungligen Augusta Vindel corum), så åtnjuter alltså denne hedniske furste äran att hafva gifv tt namn åt ofvannämnda bekännelse, hvilken dock är så vidt skiljd från allt hedniskt. Efter 15!(; timmars oafbruten färd, på amma plats i kupten, var man rätt belåten att kl. 10 på aftonen vara framme 1 Mimchen. Jag hoppas kunna i morgon skrifva något om denna i så många hänseender märkliga stad, hvilken idag blifvit genomströfvad under mycket gynnsamma förnållanden. Man får dock väl ej för Pinakoteker och Glyptoteker aldeles glömma bort politiken. Denne tyckes ock blifva af stor beI Wien synes man anse kriget igt, ehuru alla försök göras att mdgå denna olycka. Wienerbladet Die Presse för i går afton uttalar dystra aninVi hafva gjort allt, heter det, för att evara freden. , Men all vår kärlek till den och rättvisan, all vår oegennytte i varit nog att bevara oss från en kamp. Med det goda samvete, som å sak gifver, med en gammal fast rahårda beslutsamhet — en stat, som under så många århundraden nedslagit och öfverlefvat så många af sina fienmåste och skola vi utkämpa denna diga kamp. Tidningen tager för itdt, att Österrike skall ega TyskUanstater till bundsförvandter och dj dermera mystiskt: och hvem vet Om icke äfven utom Tyskland en pundsfonvandt kan för oss uppstå, om ej å ders orättfärdighet uppväckt mot der, på hvars ,neutralitet de G valat ön vioctk att ol inÖ