Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1866, sida 1

EIL-. 1II1. 10991 Bref, (Från Hand.-Tidn:ns utgifvare.) Miinchen den 39 April 1866. Under dimmig luft och ett lätt duggregn afgick iltåget kl. 3,7 i går morgon från Leipzig mot söder. Det rådde en på en gång vemodig och högtidlig söndagsstillhet i naturen. Fältens och trädens grönska var uppfriskad. Bantåget genomfor enahanda vidsträckta, odlade slätter som emellan Dresden och Leipzig. Här omvexlade trenne färger: den gröna höstsäden, den gula rapsen och de bruna, väl vårdade trädes-åkrarne. Hade blott linet nu blommat, så hade vi sett den blågula fanan utbredd öfver Leipzi ängder. Inga diken, inga gärdes a ten eller trä, inga häckar bildade några störande afbrott på dessa åkerfält, hvilka ofta lågo för ögat utan gräns. Blott här och der afbröts enformigheten utaf en sam1 der, omgifna af löf-kog 13; i midten at dess 5 2, nde landtman. ock mest öfveren skarnes sociala lynne; jag it i ingen by saknas den treflig Att ställa kyrkan midt i byn vara. en fast regel. Här och der drog en poppelall, eller ock en rad af fruktträd sina ljusa linier öfver fälten. Allt vittnade om en stor välmåga och den omsorgsfullaste skötsel af jorden. På andra sidan Altenburg, med dess Vehmgerichtsal och andra medeltids-sunder, blir naturen mera omvexlande. Spridda kullar med löfskog framträda; bantåget erar genom några ej obetydliga genomskärningar, ett par stora sandstensbrott visa det inre af den bergformation, som lemnar åt städer och byar ett utmärkt byggnadsmaterial. Ett gammalt slott, med öfvergifvet utseende, blickar, grått i anletet, från sin höjd ned på den nya tidens konster. Vid bantågets hvisselpipa flaxa kajorna upp kring taket. Efter ett par timmar blir landet, som alltjemt dock bibehåller karakteren af en väl ansad trädgård, mera bergigt. Man nalkas Sachsens stora fabriksoch verkstads-orter. Sådana städer äro Crimniteschau (med 8,000 inv.) och Werdau samt Reichenbach (med 10,000 inv.) Ankomsten till dessa städer, som ligga i dalgångar, genomskurna af bäckar, bebådas af en rad utaf ängskorstenar, hvilka sedermera samlas till hundratal i en grupp. IIvarje sådan grupp bildar en af de omnämnda sti derna. Allting synes här vara nytt. Stenkolsröken har ännu ej lagt sitt svarta dok öfver de hvita eller röda, prydliga byggnaderna, hvilka bära åtminstone det yttre vittnesbördet om ej blott förmögna egare, utan ock en bergad arbetsklass. På andra sidan Reichenbach passerar man den berömda bron öfver Göltschthal, der bantåget framgår ej mindre än 278 fot öfver dalgångens djup. Till att upp bära bron till denna höjd har det erfordrats att bygga fyra hvalfbågsrader öfver hvarandra, en byggnad, som kostat den stora summan af 2 millioner thaler. Anblicken från denna bro öfver dalgången uppåt och nedåt är förtjusande. Landskapet företer fortfarande en ständig omvexling af kullar, några ganska höga, klädda med barrträd och löfskog, mellan wilka ligga de alltid lika omsorgsfullt värdade åkerfelten. Bantåget ilar fram än inom genomskärningar, som stänga all utsigt, än öfver broar och backar, som erbjuda vidsträckta vyer. Det hela påminner om Husqvarnadalens nejd, ehuru mar saknar Vetterns blåa yta. Vid stationen Plauen, nedanför hvilken man ser staden af samma namn, hufvudfabriksstaden i det Sachsiska Voigtland, med 16,000 inv., såg man en oändlig mängd af kistor och lådor, uppställda på hvarandra i afvaktan på godståget. Tredje klassens väntsal var öfverfylld af menniskor. män, qvinnor och barn, liknande e till klädedrägt, ansigtstyper och åthä vo svenska allmoge tll den grad, att mu att döma af det yttre, alltför väl k antaga det man haft en sådan frar Vid etterfrågan erfor man, att det v moge från Böhmen, stadd på utva till Amerika. Man närmade sig härefter den bajerska gränsen, och vid stationen Hof aflosas sachsiska konduktörerna, med de gröna uniformer, några försedda m kragar, af de ljusblåa bajerska uniformer I afseende å männens utseende i öh tyckte jag mig finna ungefär samma olik het som mellan östgötar och smålänni Sachsarne äro gröfre och tyngre in relser; framför allt äro stationsiu-pekto rerna mycket välfödda. Bajrarne är små tare, lifligare i blick och väsen, ka c något artigare. — Åfven i andra f den märkes någon förändring. I J