Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1866, sida 3

2 2 Mm köp af en plats på Otterhälleberget, till Drätselkommissionen; att stadskamreraren Ekermann, efter tillsägelse, till Magistraten inlemnat herr Keillers bland de till Drätselkommissionen aflemnade handlingarna befintliga, den 5 December 1843 ingifna, ansökan, i hufvudskrift; att Ekermann härvid upplyst, att herr Keillers bokhållare, F. W. Setterberg, den 8 sistl. Janudri begärt att genast få en afskrift af ansökningen, som samma dag skolat begagnas i ett mål, uti hvilket fatalierna eljest voro ofördröjligen försutna; men att Setterberg i stället fått på några timmar låna ansökningen; samt att Magistraten beslutit att, vid remissen af handlingarna till Stadsfullmäktige, insända en bestyrkt afskrift af ansökningen. Den 8 sistl. Februari förekom ärendet hos Stadsfullmäktige, hvarvid Stadsfullmäktige beslöto att vidhålla det yttrande i saken, som Stadsfullmäktige afgifvit till Konungens Befallningshafvande, och derjemte lemnade beredningen uppdrag att utlåta sig, om och hvilka medgifvanden lämpligen kunde herr Keiller beviljas, m. m.; i hvilket afseende under diskussionen föreslogs, att herr Keiller skulle berättigas att, på egen bekostnad, verkställa den genomskärning af gatan, som han begärt, under förbehåll: ö att hr Keiller vidkändes alla de kostnader, som blefvo en följd af gatans genomskärning och kajläggning å omse sidor om öppningen i gatan; att herr Keiller derjemte bekostade bro af jern öfver öppningen. i att herr Keiller åtoge sig underhåll för framtiden af förenämnde kajer och bro, utan utgift för staden; att arbetet i dess helhet skulle vara fullbordadt inom utgången af år 1870; att, innan arbetet med gatans genomskärning finge påbörjas, herr Keiller skulle, medelst besigt-J ning i vederbörlig ordning, ådagaligga, att slipen i öfrigt vore färdig, så att för dess begagnande annat arbete, än gatans genomskärning, ej återstode; att hr Keiller, för uppfyllandet af samtliga dessa vilkor, ställde nöjaktig säkerhet; samt att slipinrättningen icke, utom i nödfall, skulle få begagnas annat än under nattetid. Af den sålunda lemnade redogörelse för ärendets skick finnes, att förevarande tvist rörer frågan om -hvad stadens myndigheter, med anledning af hr Keillers ansökan af d. 4 Dec. 1843, verkligen beviljat honom. Svaret å denna fråga är, efter beredningens förmenande, mycket enkelt. Hr Keiller har, enligt Magistratens beslut d. 14 Juni 1844, berättigats: 1) att inköpa en staden tillhörig plats å Otterhällan, mot viss köpeskilling och vilkor, att herr Keiller skulle utgöra alla denna plats åtföljande onera och besvär samt, sedan strandgatan blifvit anlagd, icke annorlunda densamma begagna, än på sätt han sjelf föreslagit; och 2) att öfver den nu mera s. k. Stora Badhusgatan bygga ett hvalf, som i ansökningen omförmåles. Om någon af hr Keiller vid ansökningen fogad karta eller ritning, finnes icke ett ord nämndt i Magistratens beslut eller i de af Stadskamreraren, Drätselkommissionen och Borgerskapets Aldste afgifna yttranden i saken; men deremot inhemtas af handlingarna, att Drätselkommissionen, hyars yttrande är dateradt den. 26 Mars 1544, dessförinnan låtit stadsingenioren ligga på karta den plats, hr Keiller begärt att få från staden inköpa. Hvad har då hr Keiller, uti sin, lyckligtvis tillrättakomna, ansökan af 1843, rörande strandgatans begagnande föreslagit? Svaret erhålles af ordalagen i ansökningen. Herr Keiller begärde att få inköpa tomten å Otterhällan, för att planera den gemensamt med ett derintill beläget stycke af en honom förut tillhörig tomt och å dessa tomtplatser anlägga en, herr Keillers fabrik genomgående, från berget till elfstranden sig sträckande, bana eller railväg, å hvilken fartygen kunde utur elfven upphalas; headan hr Keiller, på det trafiken å den s. k. strandgatan, eller gatan mellan fabrikerna oeh elfren, ej skulle stängas eller lida Ä något afbräck, åtoge sig att öfver gatan anlägga en lös eller flyttbar stockbro, så inrättad att den, för hvarje tillfälle sådant erfordrades, kunde läggas öfver vägen och genast efter begagnandet borttagas. Pe är begagnandet af strandgatan på detta sätt, som Magistraten medgifvit, under uttryckligt förbehåll. att det icke finge ega rum annorkendu. Någon ritning öfver banan eller railvägen, gatans genomskärning, stockbron, eller andra med strandgatan sammanhängande forhållanden har hr Keiller icke uti sin ansökan åberopat. Först 1855 framkom hr Keiller med påstående, att det för slipanläggningen, enligt det berättigande hr Keiller genom 1844 års beslut erhållit, skulle vara ,nödvändigt och medgifvet-, att i kajen och strandgatan göra en railvägen motsvarande öppning, öfver hvilken Ir Keiller hade skyldighet att lägga en lös och flyttbar stockbro; hvilket påstående herr Keiller vidare utvecklat; i skrift den 7 September 1855, derhän att han från början ärnat med slipen genomskära kajen och gatan och lägga bro öfver öppningen, hvilken bro, vid förefallande behof, kunde borttagas och återläggas, samt att hr Keiller vore villig att, efter den ritning, som af vederbörande antoges, anlägga en prydlig och ändamålsenlig bro öfver öppningen i gatan; och, vidare, uti den underdåniga besvärsskriften af den 27 December 1865, hvari herr Keiller förklarat: att meningen med dex lösa och flyttbara stockbron blifvit misstydd och förvrängd; och att den alldeles icke afsåge någon bädd eller underlag för fartyg, söm upphalades från eller nedskötos i vattnet, utan trafiken å gatan, då fartyg passerade genom öppningen, vid hvilka tillfällen stockbron kunde flyttas framför eller bakom fartyget, för att efter förrättningen borttagas; men att öppningen i gatan skulle tillslutas, med den bro af passande och ändamålsenlig konstruktion, som naturligtvis borde finnas, och hvilken hr Keiller åtoge sig att förfärdiga af jern. Att den första af dessa tydningar strider mot lydelsen i 1844 års beslut, är uppenbart, då, enligt detsamma, den lösa bron, när sådant erfordrades, d. v. s. vid fartygs upphalning eller nedskjutning i vattnet, skulle läggas öfver gatan och genast efter begagnandet borttagas, men en permanent bro öfver en öppning i gatan naturligtvis just vid fartygens förande genom öppningen mäste borttagas. Hr keillers sednare tydning är icke mindre besynnerlig, vid öfvervägande, deraf att strandgatans bredd i den af honom åberopade, vid besvären fogade, ritning af 1844 är beräknad till 44 fot, under det att de ångfartyg, som besöka hamnen, och för reparationer å hvilka fartyg slipanläggn ngen skulle vara afsedd, vanligen hålla i längd från 100 till 200 fot; hvaraf följer, att utläggningen af stockbron under fartygens förhalning genom gatan icke skulle vara möjlig mera än under två korta stunder, äfvensom att brons utläggning och borttagande uppenbarligen skulle uppehålla den permanenta jernbrons igenskjutning samt mera hindra än gagna gatutrafiken. Huru utrymme för öppnandet eller undanskjutandet af sistnämnda bro öfver den nu mera 80 fot breda strandgatan skulle beredas, har hr Keilsler icke ens uppgifvit. Hr Keiller har dock icke grundat sina anspråk allena på sin ansökan af 1843, utan äfven, och hufvudsakligen, på förenämnda vid besvären fogade, med Drätselkommissionens exibitum den 26 . Äars 1SA4 f reedda ritning hvillkan after hang