Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1866, sida 2

1460 VIE AE UTRIKES. ITALIEN. Enligt ett telegram från Florens har regeringen på gränserna vid Po och Mincio anordnat bevakning, för att hindra italienska friskarors inträngande på venetianska området. , Movimento meddelar, att Garibaldi och hans vänner ämna deltaga i kriget — i fall ett sådant utbryter — med eller mot regeringens vilja. — Öfeerallt i landet, der trupper afmarscherat, hafva befolkningarne entusiastiskt önskat de aftågande trupperna lycka till det förestående kriget. — Från Neapel skrifves, att i fall alla trupper derifrån komma att dragas åt norden, skola frivilliga kårer bildas, för att operera mot de banditband, som ännu der i landet finnas qvar. — Dagen innan erkehertig Albrecht öfvertagit befälet öfver de österrikiska trupperna i Venetien hade generalguvernören derstädes, Toggenburg, hållit ett krigiskt tal, i hvilket det bland annat hette: ,,Ogonblicket nalkas, då J skolen visa Eder tillgifvenhet för österrikiska. huset. Den beredvillighet, med hvilken parlai mentet, trots budgetskommissionens motsatta förslag, beviljat den af ministeren begärda provisoriska budgeten för tre månader, lemnar ett nytt exempel på italienarnes politiska takt i kritiska ögonblick. Det förstås af sig sjelft, att detta resultat helt och hållet berodde på den åsigten, att ett krig förestod och att Österrike skulle göra sig skyldigt till samma felsteg som år 1859. Till och med Mazzim förklarar, att .,vid krigets utbrott det är hvarje italienares pligt att ställa sig under Victor Emanmels fana; endast om aktionspariiet deltager i kriget har det rättighet och makt att förhindra en skymflig fred — ett nytt Nizza. FRANKRIKE. Efter de sednaste artiklarne i , Constitutionnel och . Pays kan man åtminstone icke hälla för otroligt det ryktet, att kejsaren skulle hafva skrifvit ett egenhändigt bref till kejsaren af Österrike, för att lugna honom i afseende på Italiens afsigter. I detta bref skulle Napoleon III hafva yttrat, det Frankrike vill gå i borgen för, att Italien icke skall bryta freden, och att Usterrike derföre, i hela Europas intresse, bör skrida till en fullständig afväpning, för att icke gifva Preussen någon förevänning till tvist. Det påstås, att detta bref skulle offentliggöras. I olikhet med hvad förut uppgifvits har den kommission i lagstiftande församlingen, som sysselsätter sig med frågan om bysättningens upphäfvande, med 5 röster mot 4 förkastat regeringens förslag. Majoriteten i kommissionen vill hafva vissa modifikationer i lagförslaget, och Josseau, som är referent i frågan, håller egentligen på dessa modifikationer. Förslaget har, till följe af allt detta, blifvit återsändt till statsrådet och torde, genom denna tidsutdrägt, således icke komma till afgörande under denna session. Innevånarne i Clichy, som varit så säkra på den nya lagens antagande, att de på förhand bestämt sig för en illumination, till firande af den stora händelsen, måste således till obestämd tid uppskjuta denna och sjelfva finna sig i sitt hårda öde. Prins Adalbert af Preussen har i Toulon blifvit bemött med mycken uppmärksamhet. Före sin afresa derifrån gaf han en stor diner för de högre civila och militära tjenstemännen samt utdelade 500 francs till manskapet på den kanonbåt, som varit ställd till hans törfogande. STORBRITTANIEN. Den regeringskommission, som haft att verkställa undersökningar rörande de blodiga tilldragelserna på Jamaika, har d. 28 April återkommit till England med vestindiske ångaren , Shannon. Denne har medfört underrättelse om en fruktansvärd explosion, som egt rum i Aspinvall (Panamanäset): engelske ångaren Europeanhar nämligen sprungit i luften, hvarvid 50 personer tillsatt lifvet; den i hamnen förorsakade skadan var ganska betydlig. TURKIET. De för två månader sedan till Syrien afsända trupperna, under Derwisch Pascha, hafva vändt tillbaka. På Libanon qvarstår endast en bataljon, och de mellan Tripolis och Beyrut posterade kolonner skola småningom återvända till sina garnisonsorter. EGYPTEN. Vice konungen af Egypten, som d. 24 April skulle inträffa i Alexandria, begifver ås icke, som väntadt var, till Konstantisnopel, utan dit reser endast eu af hans