Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1866, sida 3

HT ME (11111411 ÖP14494F7J 97 222— 50 rdr. Den rikt och m S ske författaren har latit sitt snillus skapande kraft framträda på ett nytt område, och det med vanlig framgång, Hvad man skulle kunna anmärka med afseende på detta lilla i sitt slag förträffliga arbete är, att benämningen komedi tyckes mindre passande, enär det komiska elementet är ytterst svagt representeradt inom detsamma, och då öfverhufvudtaget hvad som anses såsom karakteristiskt för denna diktart helt och hållet saknas. Måhända har denna benämning valts, derför att fört. ej funnit någon bättre; oss tyckes dock att den af ,, dramatisk familjemålning eller någon annan i den vägen — i likhet med hvad Runeberg valt för ,,Kan ej — skulle ha varit lämpligare. Karaktererna äro tecknade med mästarehand. Genom ett ända in i minsta detalj lyckadt användande af dialogens resurser har förf. förmått att inom den trånga ramen af tve akter individualis ersonerna, så att de for mma fullt lefvande och liksom omedelbart ryckta från verklighetens område in på konstens. Denna individualisering är desto beundransvärdare, som trenne af dem onekligen äro s. k. hvardagsmenniskor, föga skiljande sig från den stora massan af ,, hederligt folk, som lefver och rör sig på vår planet utan att utveckla några karakterens eller det yttre väsendets egendomligheter, och som den fjerde (Axel) har en af det slags karakterer, hvilka lätt fresta en författare till öfverdrifter vid behandlingen, och som slutligen den femte (Mathilda), framställd af en vanlig dramaturg, sannolikt skulle blifvit föga mera än en blott abstraktion. Den doft af äkta poesi, som ligger öfver hela denna lilla i all sin enkelhet så sköna tafla ur det husliga lifvet med dess skuggor och dagrar, måste hålla hvarje läsare eller åskådare med verklig bildning och oförderfvad smak skadeslös för bristen på spännande intrig och gripande effektscener. I amtmannen och hans fru se vi två representanter för den klass menniskor, som inom den trånga huslighetens sfer föra ett menlöst lif utan att befatta sig med den oroliga, vexlande verld, som rör sig utanför densamma. De äro genomträngda af en innerlig men litet ,,pjoskig ömhet för hvarandra och för sin dotter; de äro hederliga och aktningsvärda i allt sitt görande och låtande, men ur stånd att sätta sig in uti ider, som i ringaste mån afvika från deras egen idylliskt-patriarkaliska uppfattning af lifvet, dess pligter och dess lycka. Laura, deras enda barn, är en värdig dotter af detta par. Naiv och omedveten af den fulla betydelsen af det steg, hon tagit, då hon gifvit sin hand åt en man, som tillber henne, är hon fästad vid de familjeförhållanden, hvari hon uppvext och dittills haft sin verld, med en värma, som. gör, att hon har blott en ganska måttlig dosis tillgifvenhet att skänka sin man, som också säger, ,att Laura endast lefver för sina föräldrar; mig anser hon som en äldre broder, som skall hjelpa henne att älska dem. Denna den unga hustruns alla andra känslor öfverväldigande hängifvenhet för sina föräldrar och hennes makes beslut att rycka henne ur fädernehemmet och genom innerlig kärlek och ridderlig uppmärksamhet eröfra hennes hjerta bilda nu den dramatiska konflikten. Kampen räcker etthelt år; omsider vakna inom den unga makan de känslor, som så länge låtiv vänta på sig, med en styrka, som är egnad att tillfredsställa hennes mans djerfvaste förhoppningar. För ett så lyckligt resultat har han i främsta rummet att tacka Mathilda, sin och sin hustrus goda engel, en med beundransvärd finhet tecknad: personlighet, sannt mensklig i hela sin för uppoffringar böjda högsinthet, sin imponerande storhet. Utvecklingen fullföljes med i sanning konstnärlig fulländning, och slutet är i allo tillfredsställande. Öfversättningen, som är verkställd af en af våra populäraste dramaturger, är i allmänhet berömvärd. Det kan dock anmärkas, att öfversättaren stundom låter Axel uttrycka sig vida mera inkorrekt än som anstår en bildad man. Så säger han på ett ställe ,, mycket besvär, mycken kostnad och ståt är tillställd enkom för vår skuld. På ett annat ställe