Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1866, sida 2

Jag vågade ej störa honom i hans betraktelser; de rörde synbarligen hans älskade och den välsignelse, som hvilade öfver hans hem. Först då han åter vände sig till mig, återtog jag samtalet. — Det finns ännu någon, om hvars sednare öde jag gerna hade önskat erhålla upplysning, började jag tvekande, — jag menar — — — Ni menar den älskliga Kate med det leende ansigtet och de goda, vänliga ögonen, afbröt Wandel mig hastigt. — Ja, henne menar jag, återtog jag glad öfver att min hjertlige värd visade sig så beredvillig att gå min önskan till mötes, — och det kan ej öfverraska er att jag, efter läsningen at ert manuskript, känner mig uppfylld af hjertligt deltagande för den modiga jägarinnan. — Ah, jag kommer ihåg att jag har skildrat. den trohjertade flickan med ganska varma ord, svarade Wandel med ett godmodigt leende, — men tro mig, jag har på långt när ej skildrat henne så enthuSiastiskt som hon förtienar, Ja. ja, den nu samma glada