Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1866, sida 2

ken ,Den redlige tyske studenten, sad hon med en frågande blick på sin make — Åh, så var inte meningen, återto Wandel hjertligt leende, — du sjelf, di person, ditt namn skall lemna eller sna rare utgöra titeln, och jag föreslår att de blir: ,,Mandanflickan, en berättelse frå Rhen och Missouris flodområde. — Af allt mitt hjerta! utropade jag glad Mandanflickan skall boken heta och e annorlunda. — Är det din. bestämda vilja? frågade fru Jeanette sakta sin make. — Min bestämda vilja, svarade Wande och kysste sin hustrus panna; — Mandan flickan blir titeln, och nu, in i huset barn ty om jag inte misstar mig, väntar oss de dukade bordet. Fru Jeanette, numera fullkomligt lugnad rörande titeln, nickade bifallande, och straxt derefter stego vi upp samt lemnade bersän Wandel med den lilla Johanna vid handen gick förut, och fru Jeanette och jag följde tätt efter honom. — Huru länge dröjer det innan ni börjar arbeta på boken? frågade min följeslagerska med undertryckt stämma. — Tyvärr ännu länge, svarade jag lika så sakta, ehuru jag förgäfves sökte ana hvad hon åsyftade, — det kan dröja tillochmed åratal. — Så länge; men ni glömmer väl icke att skildra min man såsom han förtjenar? — Visst inte. — ÄÅnnar ni äfven omnämna vår lilla Johanna? — Den lilla engeln skall skildras som m hufvudperson.