Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1866, sida 2

Danmark. Frågan om anslagen till försvarsväsendet synes vara nära sin lösning. Den ligger f. n. 1 folkethinget, der lagförslaget, sasom med förändringar återremitteradt från landsthinget, blott skall behandlas en enda gång. Utskottet har emellertid afgifvit ett betänkande, som öppnar goda utsigter till en öfverenskommelse, i det deri tillstyrkes att i de flesta punkter ansluta sig till landsthinget och blott i ett par vidhålla folkethingets ursprungliga votum. I den lilla staden Slagelse har förefallit ett egendomligt uppträde. Man hade redan några dagar vetat, att en sammangaddning af arbetsklassen var tillämnad att ega rum Tisdagen den 27 April med det syftemål att tvinga föreståndaren i ett tegelbruk att afskeda sina tyska arbetare. Vederbörande auktoriteter hade derför tagit nödiga mått och steg för ordningens upprätthållande. Omkring kl. 6 på Lördagseftermiddagen började mycket riktigt en hop arbetsfolk att skockas utanför det hus, der tegelbruksföreständaren, en agent Schou, var boende. Då polismästarens tillgelse till de församlade att skingra sig icke ätlyddes, blef en afdelning at den i småstaden förlagda dragonsqvadr on tillkallad, hvarpå några af de värsta skrikhalsarne, summa 5, arresterades och fördes i kurran under eskort af dragoner. Detta verkade så afskräckande på hopen, att den till större delen atskildes. Så till vida var allt godt och väl, men vederbörande försummade att vidtaga några ändamålsenliga anstalter till förekommande af oordningarnes förnyande under det snart inbrytande mörkret. Följden ak denna försummelse blef äfven mycket riktigt den, att när det mörknat återkommo de bullersamma, fridstörande hoparne, förstärkte med en stor skara lärgossar, om hvilka det heter att .,de heldre infunno sig vid detta spektakel än i aftonkokn-. Då ingenting gjordes för att halla den oroliga massan i styr, kände snart dess okynne inga gränser mera. Alla fönster i den ofvannämnde agent Schous hus sönderslogos och man tycktes icke vilja åtnöja sig med mindre än tegelbrukets nedrifvande. Polismästaren tycks alldeles hafva förlorat hufvudet, sedan han blifvit träffad i armen af en sten, som på nära håll med all kraft slungades emot denne ordvingens väktare i Slagelse. Han fann slutligen iatet annat medel att afstyra väldsamheterna, än att underhandla med massan. Så skedde äfven, och det ocrhörda inträffade att fridstörarne fingo alla sina vilkor beviljade. Dessa vilkor voro följande: alla tyska tegelbruksarbetare skulle ögonblickligen afskedas; en dannebrogsfana, som blifvit dess bärare fråntagen, skulle återställas; de fem fångarne frigifvas och, såsom en ersättning för deras häktning, erhålla hvardera en dusör af 5 rdr. Sedan dessa vilkor blifvit uppfyllda, tågade segervinnarne under hurrarop genom staden, men åtskildes snart utan vidare oordningar.