JL JFJ cote, Beresford Hope och andra konservative. FRANKRIKL. Den politiska horisonten. har plötsligen mörknat på nytt; tunga stormmoln samla sig söderut. Sa yttrar sig en fransk tidning. De underrättelser, hvilka France erhållit från Italien, ,lemna intet tvifvel om att truppsamlingar försiggå i Venetien och fästningsfyrkanten; att man i Italien lifligt sysselsätter sig med militäriska åtgärder och att aktionspartiet i Italien begagnar tillfället för att uppegga nationalkänslan mot Österrike och för utförande af en djerf coup de main på venetianska omradet. Francer yttrar sin bedröfvelse öfver allt detta, just i det ögonblick, då afväpningen gaf löfte om bättre tider. Dessa hotelser kunna draga stora olyckor öfver södern. Den aktade ställning Italien intager beror på dess moderata hållning under de sednaste fem åren; den venetianska frågan tillhör de frågor, hvilka bäst passa för en fredlig uppgörelse. Ett anfall af Italien på Österrike skulle kunna beröfva förstnämnde stat Frankrikes sympathier. France kan icke fatta, att kejsar Frane Joseph skulle kunna hafva nägon tanke på ett anfall mot Italien för Lombardiets eröfring, enär den österrikiske kejsaren nog vet, att Italiens oberoende är nödvändigt för Frankrikes säkerhet, och utan tvifvel skulle 1859 ars händelser i så fall förnyas. Emellertid inveckla truppsammandragningarne i södern ännu mera den betänkliga ställningen i Tyskland, enär man alltför väl vet, att man på jernvägarne inom ett par dagar kan kasta hela härar från Adriatiska hafvet till Schlesien .... Frankrikes neutralitet är icke liktydig med indifferentism, ty Frankrike är icke, som England, omgifvet af hafvet, och kan således icke, som detta land, i nödfall draga sig helt och hållet tillbaka. Frankrike är en kontinentalmakt och har direkt intresse af allt som föregår i Tyskland och Italien. Frankrike har ständigt uppmanat till försigtighet, utan att tillsluta ögonen för de allvarsamma svårigheter, som hota Europa. Frankrike vill genom en fredlig kombination gifva en verklig lösning åt de stora intressen, som stå på spel. Det säges, att kejsaren ämnar offentliggöra ett nytt bref till marskalk Mac-Mahon, i hvilket den höge författaren på chavalereskt sätt lärer ämna erkänna åtskilliga misstag, som han gjort i sitt föregående bref öfver Ålgier. Isynnerhet lärer kejsaren hafva ändrat asigter i afseende på grundegendomars fördelning mellan araberna. Allt detta lärer hufvudsakligast bero på de upplysningar, som kejsaren i detta ämne mottagit af vicomte Lanjuinais. Från hofkretsarne meddelas, att kejsarinnan i början på Juni skall begifva sig till Fontainebleau och kejsaren besöka Aix, Evian och Chamounix i Savoyen. Den 14 Juli skall kejsaren och den kejserlige prinsen närvara vid högtidligheterna i Nancy för Lothringens 100:åriga förening med Frankrike. Napoleon III, som har förkärlek för historiska data, lärer vilja illustrera nämnde dag, årsdagen af Bastillens stormning, med ett illustert tal, i hvilket han vill beröra bade de: yttre och inre frågorna. Hvad de förra angår, vill han tala öfver de olika nationaliteternas rättigheter, och i afseende på de inre frågorna imnar han utveckla sina åsigter om decentralisationen, hvartill han tager till anledning det ofta omtalade manirestet i Nancy. ITALIEN. Budotskommissionen hada för narla