Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1866, sida 1

UTRIKES. — STORBRITTANIEN. Debatten i underhuset om regeringens reformförslag har varjt lång och, såsom alla partier synes medgifva, temligen tråkig. En lång rad af tories och liberalkonservative talare hafva i lika eller i något varierande vändningar framställt samma enformiga sken-argumenter och, sedan de gång efter annan blifvit vederlagda, ånyo uppdukat dem, som om de varit de obestridligaste och mest oanfäktade sanningar i verlden. Såsom bekant hafva de liberalkonservative motståndarne till reformbillen isynnerhet fasthakat sig vid den omständighet, att reformförslaget icke är fullständigt — med andra ord: att det icke på en gång sökt lösa frågorna om valrättens utsträckning och parlamentsplatsernas jemnare fördelning. De från regeringens sida anförda bevisen för ändamålsenligheten af att icke sammanblanda dessa frågor, utan behandla dem särskildt hvar för sig, och dess högtidligt gifna löfte att ännu under denna session inlemna en bill rörande ny fördelning af parlamentsplatserna hafva naturligtvis blifvit lemnade utan afseende af ett parti, som, under sken af stor reformifver, söker motarbeta hvarje förändring i representationssättet. För öfrigt fick man under debatten höra åtskilliga besynnerliga saker. Om reformfiendernai förflutna dagar anförde arbetsklassens okunnighet, omyndighet, oförmåga af sjelfstyrelse såsom skäl att vägra den rösträtt, så förklarade nu åtskilliga talare på torysidan, att valrättens utsträckning till arbetarne voro desto farligare, som klass under de sista decennierna vis häpnadsvärd sammanhallningsförmag uti de sociala problemer, som förelegat den till lösning, utvecklat en verkligen förvånande skarpsinnighet och kraft. Man anförde exempel på produktiva arbetarebolag, som ega, ett af dem 3 millioner pund sterling, ett annat 1 million, ett tredje 300,000 pund i den gemensamma kassan och som utsända sina affärs-agenter till alla verldsdelar; man påpekade den endrägt, som råder vid de stora arbetsinställningarne, och den uppfinningslust, som föreningarne ådagalägga för att under betryckta omständigheter hjelpa hvarandra — man åberopade allt detta till stöd för sin åsigt, att arbetareklassen ej bör hafva rösträtt, medan man förr anförde alldeles motsatta argumenter för samma uppfattning. På den liberala sidan uppträdde hvad underhuset eger af solid lärdom och djupare politiska insigter, bland andra sädane män som representanten för Westminster, prof. John Stuart Mill, och professorn i Cambridge, Faweett. Ehuru desse talare förkastade både theorien om klass-representation och den om egendoms-representation, upptogo de diskussionen äfven ur dessa synpunkter och ådagalade riktigheten af valrättens utsträckning enligt begge theorierna. Härunder meddelades statistiska uppgifter, som visa, att arbetareklassen innehar en högst betydlig del af den brittiska nationalförmögenheten. Regeringens förslag har nu vid andra lösningen segrat, men med en så knapp majoritet, att dess öde ingalunda kan anses betryggadt. Tvärtom gingo rykten, att lord Russell och hr Gladstone jemte de öfriga mer framstående reformvännerna inom kabinettet, ämnade, på grund af detta tvetydiga votum, afgå och lemna rum för en s. k. koalitionsministöre, sammansatt af tories och några liberala elementer. Neformpartiet påyrkar emellertid, att regeringen skall qvarstanna på sin post och i nödfall vädja till nya parlamentsval, och efter de starka folkdemonstrationerna till förmån för representationsförslaget, torde det vara sannolikt, att regeringen snarare beslutar sig för denna kraftåtgärd än att den ger vika i ett ögonblick, då den vet sig hafva engelska folket bakom sig. Trögt i sin reformifver, då det är fråga om dess egen omgestaltning, visar det innevarande parlamentet desto större beslutsamhet, när det gäller att urvägenrödja konfessionella skrankor och förverkliga en fullständig tros-fördragsamhet. En hel hop konfessionella formler, eder och förpligtelser i statskyrkans intresse hafva redan under denna session blifvit afskaffade, och dertill kommer nu, att underhuset med betydlig majoritet antagit ett förslag af Bolvrerie att afskaffa den statskyrkliga trosförklaring, som medlemmar af Öxfords och Cambridges universiteter måst aflägga, för att blifva sellogs (närmast motsvarande stipendie-innehafvande privatdocenter) och professorer, en förklaring, genom hvilken icke-medlemmar af statskyrkan blefvo utestängda från dessa platser, likacAm från Univarsitntaectkriralenn HA fö.